– I början var det lite mer ångestrelaterat eftersom vi inte visste precis hur vi skulle gå klädda, om det var rätt. I början fanns det inte tillräckligt med skyddsutrustning heller, säger undersköterskan Cecilia Johansson.
Hon minns omställningen, att alltid bära munskydd.
– När man hade haft det i 20 minuter hade man nästan ångest att andas i det. Nu har vi dem på i fyra timmar, sedan ska man byta igen.
Sjuksköterskan Beata Netland berättar att man i början räknade allt material, för att det skulle räcka. Vissa artiklar, som engångsvisir, användes flera gånger.
Hon beskriver också oron hos personalen. På akuten krävdes omedelbara logistiska förändringar för att kunna ta emot covid-smittade. Det gjordes i början i ett militärtält.
Sedan dess har ett helt nytt system utvecklats, i dag tas patienter emot i olika flöden/ingångar.
Var det svårt i början?
– Ja, jättesvårt för det hände nya saker varje dag. Vi är en stor arbetsgrupp också och alla skulle vara med på samma tåg för att hålla isär misstänkta och konstaterade patienter, säger Beata.
Enligt Cecilia kunde direktiven från ledningen ändras från timme till timme.
Personalen har aldrig varit rädd för smittan för egen del, däremot finns en liten oro över att råka föra den vidare till andra, trots noggranna rutiner.
– Vi är spritade från topp till tå. Vi har aldrig skrubbat oss så mycket som vi gjort det här året, säger Beata.
AT- läkaren Olle Johansson började arbeta på LiM i maj 2020. Redan då, säger han, gjorde sig personalen redo för en andra våg.
Som läkare på akuten möter han ofta smittade som efter en vecka, tio dagar kommer in med ambulans.
– Då börjar de få andningsbesvär och det är generellt ångestladdat. Sedan finns det patienter som ser piggare ut än vad våra labbvärden och prover visar. Det tycker jag inte är helt ovanligt. De hamnar på någon platå där de klarar av och kompenserar, sedan ramlar de över kanten och då kommer de till oss.
Hur var det att ta emot dem i början?
– Vi är ganska vana vid luftvägssjukdomar och infektioner. De är ganska lika, hur de ter sig. Men har någon en bakterie som ger lunginflammation kan man snabbt sätta in behandling, som man vet fungerar. Här blev det mest att stabilisera covid-patienterna och ge dem syrgas.
I dag, framhåller läkaren, är man bättre på att sätta in rätt behandling i form av virusblockerare och kortison.
Vad är det mest luriga med covid-19?
– Det finns så himla mycket olika symptom. Den första patienten jag träffade hamnade inte på covidsidan utan hade ont magen, säger Beata och förklarar hur patienten senare uppvisade låg syresättning och lite feber.
Det är också svårt att som läkare ge svar.
– Man får vara ärlig och säga som det är, åt vilket håll det går med deras andning. Vi kan luta oss tillbaka på blodprover till viss del, men i slutändan reagerar många patienter olika, säger Olle.
Hur är er arbetsbörda?
– Under hösten och vintern har vi haft det jättetungt med ett högt flöde av patienter och många smittade. Vi har aldrig haft så många sjuka i corona samtidigt som nu, säger Beata.
Hon reflekterar också över att det förra våren var färre som sökte akuten generellt, för att inte belasta vården. Nu är det ett mer normalt sökmönster igen, plus alla corona-patienter.
Är ni trötta?
– Efter jul kände jag mig jättesliten, säger Cecilia som kunde påbörja ett nattpass med ett stort antal patienter.
– Sedan är vi trångbodda för det här stora flödet. Annars har vi varit bra bemannade och har haft en god stämning, säger hon.
Beata framhåller även stressen, att inte ta in för många på en gång.
– Då får man placera folk ute i bilarna, ta deras nummer och ringa när det är deras tur. Antalet väntrumsstolar har minskat till en tredjedel och trots att vi skapat ett extra väntrum räcker det inte till.
Vad driver er framåt?
– Det är ju vårt jobb och vi har en väldigt schysst personalgrupp. Vi har blivit väldigt duktiga på att ställa om och ta till oss information, fortsätter Beata.
– Det är inte gnälligt. Det är så här det är nu och då får vi ta det, vi har inget val, säger Cecilia.
Personalen är också positivt inställd till förändringsarbetet.
– Allting löste sig, tänk vad man jobbat framåt, helt otroligt egentligen, säger Cecilia.
– Saker som tagit lång tid att få fixade och organiserade innan har helt plötsligt bara funkat och gått jättefort, säger Beata.