Med ursprung från Kina började Mingmin Bao tidigt på året följa rapporteringen i samband med utbrottet i Wuhan.
–Jag följde hela processen och har bekanta och även kompisar som jobbat där, så jag fick ett förstahandsintryck, säger hon.
Tänkte du då att det skulle kunna nå Sverige?
– Ja, tyvärr eftersom det spred sig så fort.
Mingmin Bao har i dag en handfull patienter själv som fortfarande bär på symptom efter förmodad Covid-19.
Är det svårt att möta dem?
– Nej, det tycker jag inte. Vi allmänläkare är ganska vana vid att säga, det här är jag inte hundra säker på, eller inte expert på. Då är jag ödmjuk och säger att det finns saker vi inte vet. Det kommer många nya studier, men just nu måste vi gå på vad vi kan göra.
– Det som snarare är ett större problem är hur man får hela vårdcentralen att jobba på samma sätt. Man får nya direktiv varje vecka, sedan kommer nya saker. Jag kan inte gå ut och säga att "så här ska vi göra". Så fort det kommer riktlinjer skulle vi vilja att alla är med, på varje punkt. Men sedan är alltid några borta och då hinner vi inte alltid informera.
Är du själv rädd för viruset?
– Nej. Jag har mest varit orolig för hur Sverige skulle ta det. Jag vill inte se att det blir alldeles för många utbrott och jag har varit orolig för att många i vår personal skulle bli smittad.
Många vårdcentraler införde tidigt infektionsmottagningar för att särskilja patienter med eventuell smitta från andra, enligt Mingmin Bao. För henne var det viktigt att också värna om vårdpersonal över 65 år så att de inte skulle känna sig skyldiga att behöva arbeta där.
Är du orolig inför en ny uppgång?
– Nej, Jag tror att det var jobbigast i början innan samhället förstod vad som måste göras. Nu har vi tränat. Det är ungefär som ett brandlarm, har man tränat en gång och en gång till, då vet man vad man behöver göra.
Vad har du lärt dig av det här året?
– Jag har förbättrat mig. Man växer i svåra tider. Jag har blivit mer tydlig när jag informerar och mer öppen för förslag och idéer. Det är fantastiskt att vi har jobbat så bra ihop. Sedan tycker jag att det viktigaste, inte bara för mig, är ödmjukheten att man erkänner att man inte är perfekt eller kung i alla lägen. Men man har ganska bra översikt och jobbar proaktivt och tillämpar försiktighetsprincipen.