En tre och ett halvt år gammal flicka hittades vid 19.30 i går död i ett hus norr om Motala.
En kvinna i 30-årsåldern är misstänkt för att ha mördat flickan.
Den första uppgiften som polisen fick var att två personer hade hittats döda i det aktuella huset. En nära anhörig till familjen upptäckte dem och slog därefter larm.
När polisen anlände till platsen hittades den lilla flickan död, medan kvinnan var vid livet men svårt skadad och fördes i ambulans till sjukhus, där hon i nuläget vårdas för sina skador.
- Det är ett extremt känsligt läge och en stor tragedi naturligtvis, säger polisens pressansvarige Erik Thulin.
Polisen vill i nuläget inte uppge om kvinnan är mamma till barnet, men man sträcker sig så långt att det rör sig om en nära släkting.
Kvinnan är anhållen på sannolika skäl misstänkt för mord och polisen har kunnat prata henne, även om man inte kunnat hålla något regelrätt förhör. Kammaråklagare Britt-Louise Viklund vill emellertid inte uttala sig om ärendet, utan hänvisar till det pressmeddelande som skickats ut.
Erik Thulin uppger nu i radiokanalen P4 att polisen kommer hålla förhör med grannar och andra som kan ha information. Om det finns något vittne kan han just nu inte säga.
Huset ligger ensligt beläget en bit in i skogen, enligt vår reporter som nu är på plats vid fastigheten.
Erik Thulin, Polisen, säger till 24Corren att man ännu inte kan säga något om hur flickan dog, eller om eventuella motiv. Detta på grund av att man ännu inte kunnat ha något längre samtal med den mordmisstänkta kvinnan.
- Det är det mest prioriterade just nu, att hålla ett längre förhör.
Stämningen bland de grannar som tagit del av vad som hänt, att en tre och ett halvt år flicka blivit mördad och att en nära anhörig till henne hade anhållits som misstänkt för mordet, är naturligtvis betryckt.
– Jag vill egentligen inte uttala mig, det är bara för hemskt, säger en man som bor någon kilometer bort från huset där mordet ägde rum.
Han beskriver grannarna som socialt trevliga människor som alltid hälsade när de stötte på varandra.
– Jag kan inte påstå att jag kände dem särskilt väl, det var mest sådär som grannar är i stort, inte på djupet precis, men jag tyckte att de var trevliga och vi bytte förstås några ord med varandra när vi sågs.