Hösten 1978 slår polisen till mot sexklubben Don Juan på Kyrkogatan i Motala. Motalapolisen har bedrivit omfattande spaning mot verksamheten och misstänker att det förekommer mer än "poseringsshower och sexfilmer" i lokalen. En av polisens spanare har erbjudits bland annat samlag av en så kallad poseringsflicka.
Efter razzian beslutar polismästaren att Don Juan ska bommas igen. Klubbägaren, en medelålders man från Västerås, blir anhållen för koppleri och hans kompanjon från Eskilstuna blir anhållen i sin frånvaro för samma brott.
Polis och åklagare är övertygade om att det förekommit sex mellan de uppträdande kvinnorna och showkunderna på Don Juan. När en av de misstänkta häktas i Motala tingsrätt en vecka efter tillslaget förnekar han all kännedom om prostitution. Han och hans affärspartner, som är efterlyst och senare anmäler sig hos Stockholmspolisen, hävdar att de förbjudit tjejerna att ha kroppskontakt med kunderna. De uppger att de anställda skrivit under en förbindelse om att samlag inte får förekomma och att den som brutit mot regeln omedelbart "fått sparken".
Kontrakten är en ren skenmanöver, menar chefsåklagare Sven Ahl när porrklubbsrättegången inleds i Motala tingsrätt:
– Flickorna har inte bara erbjudit posering, utan också samlag, säger han i en tidningsartikel om första förhandlingsdagen.
I stämningsansökan, som återges i en artikel, står att klubbens stripteasedansörer prostituerat sig med ägarnas "tysta medgivande". Det har skett i ett poseringsrum och i ett närliggande gårdshus. Verksamheten har dragit kunder – och ökat klubbens intäkter. Enligt åklagaren har innehavarna "vanemässigt och i vinningssyfte främjat och utnyttjat annans otuktiga levnadssätt". Nettovinsten under de sju månader som männen har drivit klubben uppskattas av åklagaren till 67 000 kronor, i dag cirka 325 000 kronor.
Första rättegångsdagen kommer till stor del att handla om ägarförhållandena på Don Juan. Där är de två misstänkta inte överens. Däremot är de eniga om att det inte har förekommit prostitution på klubben.
– Jag förstod ingenting. Jag kunde inte tänka mig att dom gjorde annat än poserade, säger en av de åtalade männen.
Den posering som verksamheten har tillstånd för är så kallad gallerposering, vilket innebär att kunden och dansaren befinner sig i skilda rum. Mellan rummen finns en låst, gallerförsedd dörr genom vilken kunden kan iaktta kvinnan. Enligt åklagaren har det ändå varit "fritt fram" mellan rummen.
– Jag hade inte en aning om att flickorna prostituerade sig. Jag trodde att dom var nöjda med vad dom tjänade på poseringen, säger en av de åtalade under förhandlingen.
Första rättegångsdagen vittnar också flera män som har varit kunder på Don Juan. Deras förhör hålls bakom stängda dörrar, uppger Motala Tidning.
Andra och sista förhandlingsdagen är det dags att förhöra kvinnorna som jobbat på klubben. Det går inte som planerat. Av ett tiotal poseringsflickor som kallats till rättegången dyker bara två upp. Vissa har lämnat sjukintyg och hindersbevis, andra har inte kunnat spåras alls eller hittas på hemadressen för delgivning.
Åklagaren lutar sig mot polisförhören som hållits med både kvinnor och kunder under utredningen och menar i sin slutplädering att porrklubben varit ett "finare" sätt än att "gå på gatan".
I november meddelar Motala tingsrätt dom i målet. Domstolen går på åklagarens linje och de två misstänkta männen döms för koppleri. Straffet blir sex månaders fängelse vardera. Västeråsbon döms även för försvårande av skattekontroll, då det saknas anteckningar om klubbens intäkter.
Tingsrätten anser att vittnesmålen styrker att flickorna har erbjudit kunderna samlag. Vissa ska i förhör ha uppgett att de fått betala extra hyra för gårdslägenheten om de ville gå dit med en kund. Enligt domstolen måste de två åtalade ha varit medvetna om vad som pågick i poseringsrum och gårdshus samt genom kvinnornas uppträdande mot gästerna i klubblokalen.
När domen meddelas är de två männen redan försatta på fri fot, häktningen hävs i samband med sista rättegångsdagen. Var kvinnorna befinner sig är oklart.