Hooja och Dj Mårdhund har fått många kommentarer om att de bär mask och framträder under pseudonym. Men killarna bryr sig inte om det, säger de till MVT.
– Jamen tjena, hälsar Hooja när han ringer upp under måndag lunch. Jag ska bara koppla upp "Mårdis" säger han om sin kollega, även han under pseudonym.
För en reporter som tidigare inte intervjuat duon flyger en tanke snabbt genom hjärnan, som kanske lite för lättvindigt landar på tungan:
Det känns som att jag pratar med "Leif och Billy". Blir ni arga på mig då?
– Nej jag vet inte, säger Mårdis fundersamt. Det är ju liksom oss du pratar med. Där är en viss skillnad känns det som.
Ni var i Lokverkstan redan i fjol. Kan ni minnas hur det var?
– Just den spelningen var ganska speciell. Dels var det ett fränt ställe. Just när det är en gammal lokverkstad. Där hade vi turnéavslut så det var väldigt speciellt för oss med och det ska bli kul att få komma tillbaka, säger Hooja.
– Jag gillade det också, säger Mårdis och berättar hur de även hann med en båttur på kanalen, förbi Platens grav, i samband med sitt Motala-besök.
Årets spelning lär bjuda på flera nyheter.
– Allt på scenen är nytt och så har vi en massa nya låtar som vi inte har kört. Men scenen är en totalrenovering, höll jag på säga, utbrister Hooja.
– Det känns som att vi lagt ner så mycket mer krut. Det är så många fler personer som åker i år också. Det är en större produktion och första året som vi känt att vi kan ta ut svängarna och göra det vi vill, säger kollegan.
Ni verkar ha så bred publik, från barn till äldre. Har det varit en medveten strategi att nå ut till en så blandad grupp?
– Vi har ingen strategi. Har aldrig haft det och kommer aldrig ha det. Vi gör musik som vi gillar och brinner för och vi skriver texter om sådant vi sett eller varit med om. Sedan att det är så många som gillar det, har varit den största bonusen, säger Mårdis.
Den här veckan spelar ni i Borgholms slottsruin, i Lokverkstan och i Dalhalla. Hur är det att få framträda på så olika arenor?
– Det är väl helt fantastiskt att få köra i ett slott först. Sedan i en lokverkstad och sedan i ett dagbrott, säger Hooja.
Det är mycket skriverier och åsikter om att ni framträder maskerade och under pseudonym. Hur hanterar ni det?
– Vi bryr oss inte. Det kommer alltid finnas gaphalsar och folk som inte förstår oss. Vi gör bara saker vi tycker om och tycker är kul. Att folk gillar det är ju helt fantastiskt. Och finns det folk som inte gillar det kan de väl sitta i sina stugor och tycka, säger Mårdis.
– Det är ingen idé att hänga läpp, fortsätter Hooja.
Båda konstaterar att de är som gäss, som låter allt rinna av.
Samtidigt är det just frågor om maskeringen som duon känner att de tröttnat på att få i media, medger de.
Vilken fråga skulle ni vilja ha?
– Kanske, när åt ni senast blodpalt? säger Mårdis och konstaterar att det måste ha varit någon gång i mars.
Om ni bara skulle få äta en enda fruktsort i resten av era liv, vilken skulle det bli: banan, melon, kiwi eller citron?
– Av rena hälsoskäl är nog citronen bra eftersom den innehåller antioxidanter. Men jag tar ändå banan, den är enklast att äta. Till de andra behöver man kniv, konstaterar Hooja.
– Näe, alltså jag tycker att du är inne på helt fel spår, utbrister Mårdis. Jag väljer 100 procent kiwi för jag tänker mig att de är ganska lätta att ta med. Det fina med kiwin är också att den innehåller mycket vätska. Jag tänker när du säger frukt, att det är det enda man har tillgång till på en öde ö, funderar han. Vattenmelonen har för mycket vätska.