Rutnätet sträcker sig lång, varje ruta med eget staket och i varje ruta finns odlingar. Blommor, potatis, lök, bönor, mangold och mängder med blommor. Varje ruta, eller lott, är olik den andra beroende på odlaren.
– Det är så roligt att odla. Jag bodde tidigare i villa men nu i lägenhet och det är roligt att ha detta att gå till, säger Anita Sällin.
– Jag hade en av lotterna på Hyddmarken innan men flyttade hit när bron byggdes. Jag har säkert haft en lott i 15 år, säger Marianne Häggkvist.
Irma Axén berättar att cirka hälften av de som har kolonilotter i Pariserviken ursprungligen kommer från andra länder.
– Det här är ett bra sätt att jobba med integration. Vi möts här och det går att kommunicera med alla bara man vill, säger hon.
Att byta erfarenheter, plantor och hjälpa varandra på olika sätt hör till i en koloniförening. Utöver skörden så är gemenskapen det viktiga.
– Det är bättre att åka ut hit, och vara här, än att sitta i lägenheten, säger Adra Glavas.
De har hört uppgifterna om att området där Pariservikens koloniområde är en del av ett utpekat område för att eventuellt bli en camping. Nu vill de säga ifrån i tid, innan beslut tas.
Känner ni att området är hotat?
– Ja, det gör vi, säger de i mun på varandra.
– Vi är så rädda att kommunen ska ta över marken. Vi vill ha det kvar, alla som är här tycker om att odla och vill fortsätta med det, säger Anita Sällin.
Men om ni blir erbjudna en annan plats?
– Vi vet att det pratats om ett alternativ, men vi har inte fått veta var. Men många bor här omkring och har nära hit, det är bra, säger Anita Sällin.
– Man är här från våren till vintern nästan varje dag. Ibland kommer man hit bara för att ta en fika med någon, är det längre bort blir det inte samma sak, säger Adra Glavas.
– Har man ingen bil så är det inte så lätt, säger Marianne Häggkvist.
De tror att många skulle välja sluta odla om Pariserviken koloniområdet stängs.
– Det skulle bli ett stort missnöje. Sen kan man ju fundera över vad villaägarna här ute skulle säga om det blev en camping här, säger Irma Axén.
– Är det camping blir det alltid ljud. Vi går hem på kvällen, kanske vid åtta, och sen är det lugnt här, säger Adra Glavas.
De är överens om att det är viktigt att kommunen satsar på besökare och turister men att politiker och tjänstemän inte får glömma bort Motalaborna som bor här året runt.