Cykling har alltid varit en del av Kerstin Johanssons liv. När hon för ett tiotal år sedan diagnosticerades med en sällsynt sjukdom blev den än viktigare för henne.
– Jag måste röra på mig för att inte hamna i rullstol, säger hon.
Nyligen tog hon sin elcykel till Motala centrum. Efter ett besök på apoteket parkerade hon cykeln vid Stora torget och besökte en klädbutik. Batteriet, som väger nära tre kilo, fick sitta kvar.
– Jag har inte så stora krafter att jag orkar bära med mig det längre stunder. Jag ställde cykeln mittemot Lindex och när jag kom ut: "Nej, borta!".
Kerstin Johansson fick cykla hem utan batteri.
– Det är jättetungt. Cykeln väger ändå 20 kilo. Men jag tog mig hem i alla fall, säger hon.
Stölden polisanmäldes och ett nytt batteri fick köpas hos en cykelhandlare. Krångligt och kostsamt.
– Jag blir jätteledsen. Även om man har försäkring så kostar det över 1 000 kronor för mig.
Stölden har påverkat henne och hur hon använder sin cykel i dag.
– Om jag vet att jag bara ska till ett ställe så kan jag ta elcykeln. Då ställer jag den precis utanför och tar med batteriet in. Gå runt i affärer och prova kläder gör jag inte med elcykeln längre.
Kerstin Johansson fortsätter:
– Jag tar alltid med batteriet in. Jag vågar inte lämna det ute. Hemma har jag cykeln låst i källaren. Elcyklar kostar ju mycket. Om man är pensionär och har många sjukdomar som kräver sin insats så har man inte så mycket pengar.