– När jag tog beslutet i januari var det en vånda, medger Kathrin.
I april blev hon så sjuk att hon blev sängliggande i flera veckor och tvingades uppsöka sjukvård tre gånger för att få dropp. Det var både en fysisk och en mental påfrestning, förklarar hon.
– Jag kröp från sjuksängen till toaletten, jag var så svag. Det var en riktig smäll. Det gäller att ta vara på sin tid, säger hon när vi möts i Motala stadspark i nära anslutning till alla årets skolavslutningar.
Förskolebarn leker i parken och lite äldre elever kommer gående förbi där vi sitter. Kathrin dröjer med svaret på en fråga jag just ställt för att istället följa barnen med blicken. Leende.
Nu börjar hon piggna till, även om tröttheten framåt dagen gör sig påmind och hon är fortsatt sjukskriven någon vecka till, berättar hon. Fysiskt ser Kathrin pigg och vältränad ut. Att hon fyller 67 i sommar är svårt att tro.
Vid hennes fötter sitter valpen Anja, en korsning av olika mindre raser. En ny familjemedlem som införskaffades för åtta månader sedan, mitt under pandemin.
– Hon är en riktig coronahund, säger Kathrin och ler.
Hon började arbeta som elevhälsochef i Motala kommun för fem år sedan. Hon hade då jobbat som chef inom elevhälsan i Askersund och hade lång erfarenhet, både av elevhälsoarbete, men också som tidigare rektor. Att utveckla arbetet i Motala var något hon såg fram emot. Men det var en tuff uppgift som väntade.
Är du nöjd med vad du åstadkommit?
– För att ha kunnat göra mitt jobb rätt skulle det stå på infartsskyltarna: " I Motala ger vi alla barn det stöd de behöver ha".
Begränsade resurser, säger hon, har varit det största hindret på vägen. Kathrin berättar att hon vid ett tillfälle, för tidigare politiker, framhöll att Motala hade färre medarbetare inom elevhälsan än genomsnittet i Sverige. Den informationen hade hon hoppats att få annorlunda respons på. Känslan efteråt var istället att hon inte borde ha sagt något.
– Det svåraste har varit att se behoven tillsammans med elevhälsan och inte räcka till.
I tre års tid jobbade Kathrin med att förstärka och höja kompetensen inom elevhälsan och gemensamt togs också fram nya verktyg. Det är hon stolt över.
Hon upplever även att det fanns ett gemensamt synsätt mellan henne, rektorerna och elevhälsan. I dag tycker hon att Motala kommun kommit ytterligare ett steg längre.
– Nya förvaltningsledningen och chefen har börjat med systematiskt kvalitetsarbete och det är fantastiskt. Det känns väldigt hoppfullt för mina barnbarn.
Kathrin förklarar att arbetet innebär att resultaten från varje läsår redovisas, analyseras och kopplas till behoven, något som är nödvändigt för att också kunna fördela resurserna.
Hösten 2019 erbjöds hon att bli rektor för Godegårds skola, som skulle öppnas på nytt.
Kathrin ler och förklarar att tanken då var att börja "trappa ner". Veckor av 50-55 timmars arbetspass var inte ovanligt för att hinna med såväl administrativa uppgifter som föräldrakontakter.
– Men det var väldigt roligt att få börja där, säger Kathrin som fick vara med från start och bygga upp verksamheten. Efter att ha jobbat i över 20 år med elevhälsa och lika många år som rektor innan dess fick hon nu åter möjlighet att komma ut fysiskt bland barnen och uppleva elevhälsoarbetet på plats. Efter en tid blev hon även rektor för Tjällmo skola.
Även om Kathrin brinner för sina "skolbarn" har hon börjat känna sig trygg i beslutet att sluta jobba. Åtminstone ett tag. För att förbereda sig inför pensionärslivet har hon gått crawlkurser. Hon paddlar kajak, cyklar och målar akvarell och skriver. Naturen och barnbarnen är också sådant som skänker henne glädje.
Tror du att dina barn tycker att du är en närvarande mormor/farmor?
– Ja, det tror jag att de tycker, säger Kathrin och förklarar att de gärna gör utflykter, läser eller målar tillsammans.
Samtidigt vill hon inte stänga dörren till arbetslivet helt. Hon har skolat in sina rektorsersättare och räknar med att jobba till och med juli månad innan det är dags för en längre ledighet. Om pandemin lättar vill hon även resa till hösten, ett äventyr till havs med båt och kajak.
Längre än till november kommer vi inte i hennes planer. Då, säger hon, är det inte omöjligt att hon börjar arbeta lite igen.
– Jag kan tänka mig att hoppa in och jobba med vad som helst. Om jag får tråkigt så vill jag jobba.