Kantor Annelie Eriksson med make och tre barn har i många år haft som tradition att börja julaftonen i Motala stadskyrka, med julspelet.
– Det känns så tomt, det är en del av hela julfirandet för oss, säger Annelie.
Hon har även haft mångåriga uppdrag vid julottan och midnattsmässan, arrangemang som nu fått ställas in.
Sedan i november hålls heller inga fysiska gudstjänster och hon saknar alla solister och körer som hon är van att arbeta tillsammans med.
– Advents- och julfirandet är musik för mig och nu känns det så otroligt sorgligt.
I år kommer Annelie istället att vara tillgänglig några timmar i kyrkan tillsammans med en diakon och en präst medan resten av hennes familj får se det förinspelade julspelet hemifrån.
Samtidigt är just julaftonen inte den dag då Erikssons brukar träffa släkten eftersom de vanligtvis är sysselsatta med aktiviteterna i kyrkan. Det är istället på juldagen de brukar ses, med Annelies mamma, bror och familj som bor i Borås.
I år har de dock bestämt att ha en gemensam julfika redan på julaftonseftermiddagen. Kanske, funderar Annelie, lyckas de också spela spel med tärning, tack vare den digitala tekniken.
Året med corona, som lett till ofrivillig distans, påverkar henne.
– Min egen mamma har inte kramat någon sedan i mars.
Även distansen i samhället berör henne och hon är tacksam över sin egen familj.
– Det jobbigaste är att se ensamma människor, att de inte får fysisk kontakt, säger Annelie Eriksson.