"Det här är det bästa året på alla de åtta åren, för det har gett mig otroligt mycket, möten som ingen annan människa får vara med om. Samtidigt har det varit mitt svåraste år eftersom jag inte räcker till".
Det är åttonde året som hon driver Julänglar ideellt. Under december månad har hon som vana att ta semester från sitt arbete som personlig assistent, för att hinna med alla förberedelser inför kommande julklapps- och matutdelningar.
Hittills har ett stort antal Motalabor, men även Vadstenabor, fått hjälp av insamlingarna. Det är både barn, ungdomar, familjer, ensamstående och pensionärer. Men i år har Therese volontärinsatser ökat markant och blivit till fler möten. Hon har köpt kläder, handlat mat, fika och tagit med ungdomar på aktiviteter som de annars bara skulle kunna drömma om.
Hon har även stöttat familjer och ungdomar i kontakt med myndigheter och vården.
– Många av de här människorna har jag lärt känna, så för mig blir varje person så viktig. Jag har varit uppe i mellan fem och tio träffar i veckan. En del har jag bara träffat för samtal. Eller så har vi pratat och jag har sett att de saknar grundläggande saker som alla måste ha. Då har jag gått och fixat det, säger Therese och fortsätter:
– Det är påfrestande psykiskt för att det är så mycket elände runt alla de här människorna. Men när jag ser vad det ger en person som jag kan hjälpa på olika sätt, orkar jag vidare. Det här är mitt liv och det är drivkraften.
Samtidigt växer Julänglar för varje år och ansökningarna blir fler, enligt Therese. Hon nämner också att föreningar och organisationer engagerar sig på olika sätt, för att hjälpa till i insamlingen.
Mäktar du med formatet?
– Nej jag gör inte det i år. Förut har det varit otroligt viktigt att varje barn får en julklapp. I år känner jag att samtalen och den tid jag lägger på att träffa människorna är ännu viktigare. När jag egentligen behövt vara ute och ragga pengar och handla, vilket tar oerhört mycket tid, har jag haft så många som står på kö och vill träffa mig.
Den insikten gör att Therese inför nästa år planerar att förändra insamlings- och sponsorarbetet. Att ha månadsgivare året runt är ett alternativ som hon tror skulle kunna hjälpa fler, inte bara vid jul. Det skulle också förenkla hennes arbetsbörda, tror hon.
Att ta hjälp av volontärer, som kan stötta upp i arbetet kring de sökande, är en annan idé.
– Jag vill kunna hjälpa människor året om. Jag kan inte lämna alla efter jul för behovet är lika stort efter.
Men går det att hjälpa alla?
– Jag förstår att det utifrån är ett absolut nej, men för mig är det ett absolut ja.
Inte bara julklapparna är viktiga längre.
"I år känner jag att samtalen och den tid jag lägger på att träffa människorna är ännu viktigare".
Therese, som länge drömt om att få jobba med barn och ungdomar yrkesmässigt, utbildade sig till fritidspedagog för några år sedan. Men för tillfället har hon satt det jobbet på paus, på grund av sitt välgörenhetsarbete.
– Jag har satt en gräns. Jag kan inte jobba med barn och ungdomar som det är nu. Många av dem drogs till mig på fritids och då kände jag att jag inte kan ha det så både på jobbet och på fritiden, då går jag sönder på riktigt. Därför gjorde jag ett val. Nu jobbar jag som personlig assistent och på ett fik i Vadstena.
Men att släppa Julänglar är inte tänkbart.
– Jag kan inte lägga ner, för det är ingen annan som kommer att ta över och jag vet vad det betyder för alla att få de här gåvorna. Mitt drömscenario är att få jobba med de här människorna på dagtid och ha julinsamlingen på min fritid, som jag gjorde när jag startade.
Therese säger också att hon ser en negativ utveckling i samhället där allt fler personer behöver hjälp, men att det saknas skyddsnät.
För egen del är just 2022 speciellt.
– Det här är det bästa året på alla de åtta åren, för det har gett mig otroligt mycket, möten som ingen annan människa får vara med om. Samtidigt har det varit mitt svåraste år eftersom jag inte räcker till.
"Jag vill kunna hjälpa människor året om. Jag kan inte lämna alla efter jul för behovet är lika stort efter".
I år uppskattar hon att minst 1 300 personer önskar hjälp, bara inför julen.
Märker du av att det är lågkonjunktur bland givarna?
– Det gör jag verkligen. Folk vill engagera sig, samtidigt berörs alla och får tänka sig för.
Vad är din största oro?
– Det är att det inte ska komma in tillräckligt med pengar så att det räcker att handla till alla.
Hur påverkar ditt engagemang din egen familj?
– Mina barn får inte min tid de här månaderna och det är ett pris som min familj får betala, men som de gör för att de också tycker att det här är viktigt. Men det ska bli skönt efter jul, för då kan jag ha bara mina samtal - och vara mamma också.