"Jag har fått nog"

Fritidspedagogen Sirpa Mikkola-Karlsson blev sjukskriven på grund av stress. Nu vill hon se en förändring.

Den före detta vänsterpolitikern har fått nog. De senaste åren som fritidspedagog har varit fyllda av stress och en känsla av att inte räcka till. Nu har hon varit sjukskriven i en och en halv månad från jobbet i Borensberg.

– Jag älskar det här jobbet. Jag vill inte sluta som fritidspedagog, men jag har fått nog. Jag kan inte garantera barnens säkerhet längre, säger Sirpa Mikkola-Karlsson.

En oro över att kollegor skulle vara sjuka och att inte barnen ska må bra följde henne längs vägen från lägenheten i Motala till arbetsplatsen i Borensberg på morgonen.

Skolverkets stora enkätundersökning från vintern 2012 visar att antalet elever per avdelning ökar på fritidshemmen och är i snitt 40 elever per avdelning. Det är en ökning med tio elever sedan 2003.

– Man hinner inte ta hand om varje barn och se vad de behöver. Det händer olyckor och det skulle man kunna hindra om man hade mindre barngrupper.

1995 blev fritidsverksamheten en del av skol-omsorgen som ett komplement och ett stöd i barnens utveckling.

– Sedan dess har det bara blivit sämre för oss fritidspedagoger, elevernas resultat påverkas av detta. På många håll fungerar inte samverkan med skolan, säger Sirpa Mikkola-Karlsson som började jobba inom kommunens fritidsverksamhet 1990.

Den senaste Pisa-studien som presenterades förra året visar att Sveriges skolelever har den sämsta resultatutvecklingen bland alla OECD-länder. Där har även fritidsverksamheten en stor roll, enligt Sirpa Mikkola-Karlsson.

– De senaste fem åren har betygen blivit sämre och där är vi med. Vi finns med i läroplanen och när fritidshemmen försämras kan vi inte uppfylla den. Det tror jag är en orsak till att skolresultaten försämras.

Hon vittnar om en verksamhet där personalen är stressad och elever som inte får det stöd de i många fall behöver.

– Det har varit värre än värst de senaste två åren. Jag mår inte bra när jag åker till jobbet, och det är flera med mig. Det här är min upplevelse men jag har pratat med många som känner likadant.

Som aktiv politiker och fackligt engagerad har hon jobbat för att få till en politisk förändring.

– Det händer ingenting. Hade jag makt och majoritet så skulle jag förändra det här på en dag.

Hur skulle du göra det?

– Man ändrar var pengarna går och satsar där det behövs. I skolan.