Ann Persson beskriver att Anhörigcenter startade för fjorton år sedan och hon har varit med sedan starten. Hon upplever att det är fler målgrupper som nu söker hjälp, likaså i varierande åldrar.
– Det kan vara en närstående som har långvarig sjukdom, psykisk ohälsa eller fysisk ohälsa, säger Ann Persson på Anhörigcenter i Motala. Likaså olika funktionsvariationer, ADHD, autism, självstadiebeteende och ätstörningar. Även missbruk och beroendeproblematik.
Ann har jobbat på kommunens anhörigcenter sedan starten 2009. De vänder sig till de som hjälper och stödjer, vårdar eller känner oro för någon i sin närhet som är drabbad av ohälsa på olika sätt. Ann är i grunden undersköterska, har jobbat med äldreomsorg och demens och har därefter vidareutbildat sig inom olika områden och är nu familjeterapeut. Hon upplever att verksamheten har förändrats en del sedan hon började för 14 år sedan.
– Det är fler målgrupper som söker sig hit nu och alla åldrar. I början var det bara anhöriga till personer med demenssjukdomar som vände sig till oss.
"När något händer så påverkar det hela familjen och det kan vara bra att prata med någon utomstående", säger Ann Persson på Anhörigcentrum i Motala.
Vem räknas som anhörig?
– Oftast är det någon i familjen eller släkten men det är inte bara blodsband, det kan vara en god vän eller granne.
Ann Persson beskriver anhörigcenters tillvägagångssätt. "Vi erbjuder den anhörige att komma hit och börjar då med ett kartläggningssamtal. Personen får berätta vad som hänt och hur situationen ser ut och vilket stöd den anhörige behöver, enskilda samtal eller gruppträffar. Man får information, rådgivning, vägledning och stöd. Vi hjälper dem med att sätta ord på känslor, sortera tankar och bearbeta det som hänt."
Hur kan man hantera en förändring hos en närstående?
– Man behöver skaffa sig kunskap och förstå att det handlar om sjukdom. Ofta är man irriterad och frustrerad som anhörig, man kämpar för att allt ska vara som det alltid varit, det tar ofta lite tid innan polletten trillar ner och att man får förståelse för sjukdomen och dess yttringar.
Många hamnar i förnekelse och det kan blir mycket sorg.
– Demenssjukdom är exempelvis mycket sorg. Det är en förlust av relation, förlust av personen som den har varit. Personen glider allt längre in i sjukdom och kvar är den anhöriga vid sidan om och är helt maktlös i att stoppa det förloppet.
Ann beskriver att familjemedlemmar ofta hanterar det på olika sätt.
– En del lägger locket på och en del kan bli kritiska mot andra. Det är många känslor i omlopp och stor frustration. Det är som ett hav av känslor, ilska, irritation, sorg och saknad, skuld och skam. Man utvecklar olika strategier för att försöka hantera det. Det kan bli mycket slitningar i en familj och man upplever saker väldigt olika.
Finns det några risker i att som anhörig ta hand om någon som är sjuk?
– Det finns en risk att man dras in i en vårdarsituation som kan bli omfattande och långvarig. Man tänker att det ska bli bättre, men det blir inte det. Det blir ofta sämre och sämre. Pressen på den anhöriga blir tyngre och tyngre. Det kan påverka ens egen hälsa, arbete och relationer. De som exempelvis har levt 60-70 år tillsammans kan ha svårt att börja göra saker på egen hand. Det är lätt att den anhöriga också ger upp och slutar leva.
"Det kan komma fram mycket i samtalen som påverkar den anhöriges mående. Det kan vara nedstämdhet, utmattning, att man tappat lusten och många anhöriga mår ganska dåligt när någon drabbas av sjukdom", säger Ann Persson.
Vad ska man då göra?
– De flesta vill vara med och stötta och hjälpa, men huvudansvaret för personens vård och omsorg behöver kanske personen få från samhället.
Många väntar med att söka hjälp.
– Man tycker att man sviker personen som är sjuk och många har skuldkänslor och dåligt samvete. Många har svårt att förlika sig med det som har hänt. Det måste gå ett tag och ofta tar man inte en kontakt förrän det börjar skava riktigt ordentligt.
Vad skulle du vilja säga till någon som just nu befinner sig i en anhörigsituation?
– Ta kontakt med oss om man har någon i sin närhet som man stöttar, hjälper eller är orolig för. Det kan vara någon äldre eller en person med långvarig sjukdom, funktionsvariation, psykisk ohälsa eller missbruk.
Ann Persson från Anhörigcentrum beskriver en anhörigresa. "Den som drabbas går sin resa i sin sjukdom, men de som går bredvid går också sin resa. Det blir ofta en rollförskjutning och man får ta uppgifter som den sjuka personen inte längre kan. Som anhörig till annan vuxen person i Sverige har ingen omsorgsskyldighet. Det stödet man som anhörig ger ska ske på frivillighet. Det är en bra grund att veta".