Torkan började redan förra sommaren. Jan Johansson, som bor på en mindre gård utanför Borensberg, märkte hur granarna började tappa färgen. Idag så har en tredjedel av hans 150 granar torkat, och prognosen för framtiden ser allt annat än ljus ut.
– Vi har bott här i 20 år och grundvattnet har aldrig varit så lågt som nu.
Med pipan tänd sänker han ner den långa mätstickan i brunnen. På stickan är vattennivån för den tredje maj markerad, så högt har vattnet ingen chans att nå idag, knappt fyra veckor senare.
– Situationen har blivit akut. Den senaste månaden så har nivån sjunkit med en centimeter per dygn.
Om vattnet forstätter sjunka i samma takt så befinner sig smärtpunkten högst 14 dagar bort. Jan Johansson har grubblat fram och tillbaka, försökt hitta en hållbar lösning på egen hand.
– Men jag känner att jag inte riktigt mäktar med det. Vi försökte fylla på med två kubikmeter vatten, men redan dagen efter så hade nivån sjunkit igen. Så torr är marken omkring, den suger upp vattnet som läskpapper.
Grubblandet ledde tids nog till att Motala kommun kontaktades. Som kommuninvånare utgick Johansson från att det borde finnas en vilja att underlätta.
– Men jag fick som svar att då min brunn var privat så kunde kommunen ingenting göra. Det är konstigt, alla gårdar har haft brunnar sedan urminnes tider och vi använder oss alla av samma grundvatten, det är inte mer privat än det kommunala vattnet.
Istället för stöd lämnades han med en känsla av uppgivenhet och rädsla.
– Det skrämmer mig, att landsbygden håller på att glömmas bort. Är den kommunala tryggheten inte för oss som väljer att bo utanför tätorten?
Att lämna livet på landet är inget alternativ, katastrofläge eller ej. Johansson klarar inte av att bo på Kungsgatan, menar han.
– Samtidigt så är vattnet ett av människans viktigaste livsmedel, både andligt och fysiskt. Vårt samhälle bygger på en ständig tillgång till vatten, det räcker inte med en hink som förr i tiden.
Helt utestängd är han inte. Kommunen erbjuder möjligheten att köpa vatten vid så kallade vattenkiosker.
– Problemet ligger i logistiken, jag vet inte riktigt hur jag ska få hit vattnet. Kanske hoppades jag på att kommunen ville bistå med hjälp på den fronten.
Helst av allt hoppades han dock på en produktiv dialog.
– Det här påverkar inte bara mig, det påverkar oss alla. Jag vill se ett samtal där vi möts på mitten.