Kristina, 11 år, ritar ett hus och ett träd. Vid trädet står en familj. Bredvid henne sitter kompisen Vania, 9, på hennes ritpapper växer en grön äng med blommor fram. Runt omkring dem stojar andra barn, några är små tultande knattar medan andra är tonåringar.
– Det är kul att komma hit och leka och måla. Här får man träffa svenska barn, många är ganska små, men det gör ingenting, säger Kristina och fortsätter att rita.
– Hemma där vi bor händer inte så mycket på dagarna. Vi tittar på tv och sover ibland, berättar Vania.
Det är torsdag förmiddag i Lillkyrkan i Motala och öppna förskolan är full av både svenska och bulgariska barn. I ett projekt som drivs av Motala församling, kommunen och RIA tar man emot barn till tiggande EU-migranter en förmiddag i veckan.
– Vi bjöd in EU-migranterna till påskmässa förra året, och det var då vi insåg att många hade barn med sig. Eftersom vi har en stor barnverksamhet här så började vi omedelbart fundera på hur vi skulle kunna ordna något för dem, berättar Helena Skogstjärna som är ansvarig för verksamheten.
De började i Fivelstad men flyttade in till Lillkyrkan när de insåg att det fanns många fler barn i Motala.
– Det tog ett tag att bygga upp ett förtroende så att föräldrarna blev trygga med att låta barnen gå hit. Men nu kommer merparten av de bulgariska barnen i Motala hit varje torsdag, säger Helena Skogstjärna.
Tiggande EU-migranter finns i alla svenska städer, men i Motala är situationen lite speciell. På de flesta orter är merparten av tiggarna från Rumänien, och de har sällan sina barn med sig. Men i Motala är i stort sett alla tiggare från Bulgarien, och många kommer hit familjevis med sina barn.
De bor i Fivelstad och på Verkstadstorget i Motala där de hyr lägenheter av fastighetsägaren Thomas Gruber.
– Vi har varit hemma hos många av dem. De bor trångt, ofta bor hela familjen i ett rum. Men det är alltid snyggt och rent i lägenheterna, säger Helena Skogstjärna.
Några familjer har bott här ett par månader, andra i närmare ett år. Som EU-medborgare får de bara vistas i Sverige tre månader, och därför åker många hem till Bulgarien med jämna mellanrum för att sedan återvända.
På dagarna tigger barnens föräldrar på olika platser i Östergötland.
– Men barnen lämnas inte vind för våg, det finns alltid vuxna som stannar kvar hemma med dem på dagarna. Vi var lite oroliga för att många barn skulle vara traumatiserade, men så är det inte. Barnen som kommer hit är trygga och öppna, fortsätter Helena Skogstjärna.
Bulgariska blandas med svenska när barnen leker tillsammans. Någon har bäddat ner två gummiormar i en barnvagn och det behövs inget gemensamt språk för att skratta åt det. Det finns en integrationstanke med projektet, bulgarerna ska få en chans att möta svenskar, och vice versa.
– I början undrade vi om det skulle fungera. Men nu går det jättebra, vi lär oss lite bulgariska varje torsdag, och de lär sig lite svenska, säger Helena Skogstjärna.
Anne Franzén, mamma till ettårige Ed, upptäcker plötsligt att sonen fått en kompis. 14-årige Danko bär omkring på Ed i ett vant och stadigt grepp.
– Jag har två småsyskon så jag är van vid små barn, säger Danko med de få svenska ord han kan.
– Det blir en rolig blandning av barn här, och alla verkar väldigt barnkära, säger Anne Franzén
I en soffa sitter Nicolin Petrova med barnbarnet Nicol i famnen. När hennes barn reste till Sverige för att tigga följde hon med för att passa barnbarnen på dagarna.
– Barnen är jättelyckliga när vi ska hit. De är ju alltid hemma på dagarna, och nästan alltid inomhus. Här får de träffa svenska barn och det är spännande för dem, berättar Nicolin genom tolken Natalia Kirilova Vasileva.
Många av barnen som kommer till öppna förskolan är i skolåldern, den äldsta är 15 år. Men de går inte i skolan.
– När vi frågar föräldrarna så säger de att de inte har något val, de har inte några släktingar som kan ta hand om barnen där hemma, berättar tolken Natalia.
Under hösten ansökte föräldrarna till åtta bulgariska barn om att barnen skulle får gå i skolan i Motala. Men bildningsnämnden i Motala kommun sade nej med hänvisning till att regelverket är oklart.
– Vi skulle vilja att kommunen ordnar skolgång för de här barnen. Det har man gjort i Göteborg, så det är ju fullt möjligt att göra det, säger Helena Skogstjärna.