"Det jag tycker att man får som krav på sig själv är att man ska vara en bra förebild. Om vi alla bara gör som vi ska kommer det inte vara några problem", säger Anneli Coster som är chef på resturangen Chop chop.
Hur är det egentligen att vara ute och praoa? Hugo Ramberg, gör sin prao på Chop chop och han tycker att det är roligt att komma ut i arbetslivet. Han känner också att det är mycket ansvarsfullt och säger att han har mycket trevliga arbetskamrater.
– Såklart är det bästa att få slippa skolan men också kul att få testa nya saker, berättar Hugo.
Hugo tycker att det var ganska lätt att få en praoplats. Han ringde själv och frågade om han fick praoa på restaurangen. Företaget svarade ja och Hugo ställde lite följdfrågor som till exempel vilka tider och vilka arbetskläder.
Varje morgon när han kommer dit får han torka lampor och fönster. Precis innan lunch diskar han och får en del småsysslor som till exempel att hälla sås i små glasskålar.
Anneli Castro Suzuki är chef och har varit det i två år. När hon får praoförfrågningar säger hon alltid ja och ser det som en väg in om man vill jobba hos dem framöver.
– Jag har alltid tänkt hur jag känt när jag var ung, alltid tänkt på hur jag själv kände när jag skulle praoa. På Chop chop jobbar vi praktiskt, man får en bättre uppfattning av arbetslivet och man utvecklas även som person, säger Anneli.
Det Anneli har för krav på sina praoelever är att de ska komma i tid, de ska vara villiga att de verkligen vill vara på arbetsplatsen.
Vad har du för krav på dig själv som chef?
– Det jag tycker att man får som krav på sig själv är att man ska vara en bra förebild. Om vi alla bara gör som vi ska kommer det inte vara några problem, berättar hon.
Cajsa-Stina Sollenfjell som är studie-och yrkesvägledare på Zederslunsskolan säger att: "När man praoar får man en möjlighet att testa på att komma ut i arbetslivet."
Cajsa-Stina Sollenfjell, studie-och yrkesvägledare på Zederslundskolan, säger att prao är en möjlighet för eleverna att komma ut i arbetslivet och testa, för att man ska få det lättare för sig att välja gymnasium. Det står i skollagen att varje elev ska göra en veckas prao i åttan och en vecka i nian, alltså sammanlagt två veckor.
Hur svårt eller lätt är det för eleverna att hitta platser?
– Svårare och svårare tror jag, vi konkurrerar med gymnasiet och yrkeshögskolor som också har praktik eller liknande grejer. Det är såklart att företagen vill ha någon med mer erfarenhet, någon som är äldre. Sedan är detta lite påverkat av ekonomin, ett sämre ekonomiskt läge, berättar Cajsa-Stina.
Hon säger också att företagen ibland hoppas på att ett annat företag ska ställa upp, något som även kan gälla kommunen, regionen och eller andra myndigheter.
Prao har funnits i många år, men blir det den effekten som man önskar?
– Ja, det skulle jag säga, speciellt eftersom det ger en lite utjämnad effekt, säger Cajsa-Stina och menar att oavsett vilka förhållande som eleverna kommer ifrån får alla samma möjlighet.
Hon tillägger också att prao är ett bra verktyg för alla, så de vet vad de ska välja på gymnasiet.
"Det är liksom en annan grej, hemma trivs jag i mitt stök och hur jag har det men här på restaurangen gör jag det fint för gästerna", säger Hugo och skrattar.
För Hugo blir det mycket städning på praoplatsen. Han tycker inte att det är lika tråkigt eller jobbigt att städa där jämfört med hemma.
– Det är liksom en annan grej, hemma trivs jag i mitt stök och hur jag har det men här på restaurangen gör jag det fint för gästerna, säger Hugo.
Hade du kunnat tänka dig att jobba med det här i framtiden?
– Jag känner att om jag fick testa på att göra lite andra uppgifter på jobbet som till exempel, laga mat. Då hade jag kanske tyckt det var jättekul och kanske insett att de här är något för mig.