Harriet Svensson tillfrågas i dag av personer som vill överklaga detaljplaner eller göra samrådsyttranden. "Jag svarar när jag kan", säger hon men på frågan om hur hon skulle bemöta kommunen om de hörde av sig skrattar hon och menar att det inte lär hända.
Harriet Svensson blickar upp mot eken som tornar upp över henne. De illgröna vårbladen är bara någon dag ifrån att explodera. Det är bland annat ekarna, rådjuren och skalbaggarna som fått henne att reagera. När Lalandiaprojektet presenterades började hon fundera på vilka konsekvenser som skulle kunna bli.
– Det är inte bara ett vattenlekland. För att Lalandia ska kunna bygga anläggningen måste de bygga och sälja 550 fritidsbostäder. Jag tittade på de utpekade områdena och insåg att det inte blev mycket kvar av Varamon när de har fått etablera sig, säger hon och fortsätter:
– Det kommer att påverka natur, miljö och människorna som bor här. Då kände jag att nej, det här är inte rätt.
Hon bestämde sig för att engagera sig. Att lära sig. Att läsa allt. Och att ge sig ut i områdena som det handlar om.
Hennes grå kängor sjunker ner bland fjolårslöven på stigen. Ett par gånger om året tar hon promenader på stigarna uppe på Jätten, området som Lalandia och kommunen vill ska bli badanläggning och arbetsplats för hundratals människor.
– När jag går här ser jag att området är så viktigt för den biologiska mångfalden. Här ska man inte klampa in och göra sådana förändringar.
Juridiskt sett får inte vem som helst överklaga en detaljplan, bara sakägare. Det innebär att man själv måste vara direkt berörd av planen. Vad gäller huvudanläggningen är Harriet Svensson inte själv sakägare. Men hon har fått uppdraget att företräda de som är det.
– Det är så viktigt att få det här prövat. Det är inte bara jag som tycker det. Men alla orkar inte, alla vågar inte, alla vill inte lägga ner den här tiden. Jag ska inte framhäva mig själv, men det krävs så mycket arbete att göra det här.
Hon gör en överslagsräkning och konstaterar att hon lagt långt över 100 timmar på överklagandet. För det krävs engagemang och pepp. Hemma i hennes kylskåp finns två stora flaskor som hon fått som uppmuntran efter domen. Den stora blombuketten som kom har hunnit vissna, men champagnen och tack-korten vittnar om att hon har stöd.
Vad har drivit dig att göra detta?
– Det ska alla ha klart för sig: syftet med överklagan var att få detaljplanen upphävd. För vi, och vi är många, som motsätter oss den här hårdexploateringen av Varamon som Lalandiaprojektet innebär. Så det är egentligen inte en strid mot Lalandia.
Du har ifrågasatt de ekonomiska kalkylerna. Tror du på Lalandiaprojektet bara det hade lagts någon annanstans?
– Tveksamt.
Sedan ställer hon motfrågan varför Lalandias moderbolag försökt sälja verksamheten. Hennes personliga uppfattning är också att badland i dag inte är en särskilt unik attraktion.
Om projektet flyttas till Norrsten som lyfts som ett tidigare alternativ, skulle du acceptera det då?
– Det har jag inget emot. Varamon är fel plats, hänvisa till andra platser.
Området vid Jätten har fått stor betydelse för Harriet Svensson. Hon är övertygad om att en Lalandiaetablering här är helt fel.
Alla vågar inte ta strid. Det är Harriet Svenssons bild. Reaktionerna på sociala medier och risken att bli uthängd har enligt henne fått andra att avstå från att agera eller uttrycka sin mening.
Vad tänker du om det?
– Det är tråkigt. Det är tråkigt att de som sprider en massa elakheter och skit ska ha sådan påverkan på människor att man inte vågar göra det som vi har rätt till. Det är en otäck vändning.
Tonen har varit hård. Påhoppen flera. Själv läser hon långt ifrån alla inlägg på sociala medier, men går ändå in där.
– Att se det är sorgligt och man blir rent ut sagt förbannad över att folk kan uttrycka sig så. De kan helt enkelt inte föra en vettig dialog. De häver bara ur sig en massa. Det är rent bedrövligt.
Men reaktionerna sker inte bara på sociala medier. Harriet Svensson har polisanmält att hon trakasserats med bankningar på fönster och sparkar mot ytterdörren kvällstid.
Hennes upplevelse är att det utförts av barn och att ingen annan på gatan utsatts.
– Jag förknippar det med min roll i Lalandiaprojektet.
Vad tänker du om att det skulle vara barn som gör det?
– Barn hör vuxna prata och de hör ilska och aggressioner om mig. Sedan agerar de efter sitt förstånd.
Har du känt dig orolig?
– Nej.
Hon blir tyst. Sedan fortsätter hon:
– Givetvis hoppar man till när det är kväll, mörkt ute och någon sparkar på dörren så att man tror att den ska fara in. Just då är det givetvis en obehaglig känsla. Men jag är inte rädd.
Arbetet med överklagan har tagit långt över 100 timmar för Harriet Svensson. "Jag har verkligen lagt ner min själ i det här", säger hon.
Hon reagerar på sociala medier-inlägg, men också på mediebevakningen och menar att allt för mycket tonvikt läggs på att projektet nu bromsas på grund av överklagan, fladdermössen och domstolens beslut.
– Det är ingen som kritiserar kommunen för att ha gjort en detaljplan som inte hållit måttet.
Totalt har fyra av fem detaljplaner stött på patrull i domstol och behövt arbetas om. Det menar Harriet Svensson visar att kommunen brustit.
– De har inte tagit hänsyn till strandskyddet och i det här fallet artskyddet för fladdermöss. Det är anmärkningsvärt att man försöker att få igenom detaljplaner som så uppenbart strider mot lag, rätt, artskydd och miljöbestämmelser.
Hanna Hammarlund, verksamhetschef på kommunen, är tydlig med att de inte tycker att det är okej att kritik riktas mot de som överklagat. Det är en demokratisk rättighet. Men hon håller inte med Harriet Svensson om att kommunen brustit.
– Vi hade en dialog med länsstyrelsen och andra myndigheter. Ingen flaggade för något. Sedan har det kommit nya rättsfall efter 2018. Utifrån den informationen som vi hade då så menar jag vi har gjort det arbete som vi ska, säger hon.
Att deras planer skulle strida mot lag, artskydd och miljöregler tillbakavisas.
– Vi har tagit den hänsyn och gjort de undersökningar som vi ska. Jag delar inte uppfattningen att domen skulle säga att planen strider mot exempelvis artskyddet utan snarare att domstolen anser att vi inte tillräckligt visat att den inte gör det, säger hon förklarar att kommunen nu därför i de nya detaljplanerna gör ytterligare utredningar.
De är oense. Harriet Svenssons bedömning är att kommunen inte heller kommer att lyckas med nya detaljplaner.
–Jag tycker att det varit ganska tydligt att det inte skulle gå igenom. Och det har ju domstolarna också visat, säger hon och fortsätter:
– Jag tror inte att det finns en väg framåt för vad gäller fladdermössen så får du inte störa deras boplatser, inte förstöra deras födosöksområden. Så jag tror inte att de når framgång där.
Du är inte jurist. Kommunen har haft inne experter för miljonbelopp. Vad är det som gör att du kunnat göra en överklagan som gått igenom i domstolen?
– Jag har läst och läst och läst för att lära mig. Jag ville lära mig vad jag ska peka på. Jag har också läst statistik: Vad är det som detaljplaner oftast faller på? Jag har inte varit dummare än att jag tagit till mig av statistiken och inriktat mig på det som överdomstolen oftast slår ner på. Där har jag såklart lagt det största krutet utifrån de kunskaper jag också har om området.
Även om Harriet Svensson är inflyttad närking har promenaderna kring Jätten gett henne stor inblick i vad som lever där och hur det förändrats genom åren. Var jorden tidigare brukats, var man dikat ur och vad som hänt när människan dragit sig tillbaka.
– Det är unikt att naturen fått ta över. Det är ju en enorm tillgång att så stadsnära ha ett så viktigt naturområde.
Tidigare var Harriet Svensson en central person i Varamons Vänner. Sommaren 2022 gick de skilda vägar. "Det fungerar bättre för mig att jobba självständigt. Jag är mer en ensamvarg", förklarar hon och tillägger att man inte har något otalt med varandra.
En koltrast sjunger i det gröna bladverket. Harriet Svensson böjer sig över en björkstam på marken. Den har legat i flera år och blivit hem till insekter som i sin tur blir mat åt koltrasten och hans vänner. Också fladdermöss äter insekter, men till skillnad från koltrasten har Harriet Svensson aldrig sett några fladdermöss vid just Jätten.
– Men jag vet att de finns i Varamon. Vi ser dem hemma på kvällarna.
Hur mycket brinner du för fladdermöss, eller är de mer ett skäl att få igenom överklagan?
– Jag ser det som en helhet. Hela Varamon måste skyddas. Fladdermössen är en del av det. Precis som den övriga naturen och den biologiska mångfalden. Vi måste tänka på djuren, naturen, klimatpåverkan och de som bor i området.
Harriet Svensson påpekar att etableringen kommer att påverka hela Motala. Trafiken. Sjukvården. Exakt hur Motalaborna ställer sig till etableringen vet ingen. Det finns ingen opinionsundersökning. På samma sätt som kommunen är övertygad om att en majoritet är för en etablering är Harriet Svensson övertygad om det motsatta. Hon menar att få Motalabor satt sig in i frågan så att de faktiskt kan göra ett välgrundat ställningstagande.
– De flesta har inte läst planerna eller utredningarna. De flesta som uttalar sig tycker att det är roligt med ett nöjesbad, men de tittar inte längre. Men vad tycker Motalaborna egentligen om 550 semesterbostäder i Varamon? Vad tycker de om att parkeringsplatserna försvinner? Vad tycker de om trafikstockningarna som kan bli?
Många Motalabor har ändå uttryckt en besvikelse över domstolens besked, kan du förstå deras reaktion?
– Mycket väl. För kommunen har ju lovat det här. Det är klart att folk blir besvikna när löften inte infrias. Men det finns ju också många som blir glada över beskedet, men som inte vågar tala om att de är glada.
Harriet Svensson spelar på långgolfen någon gång varje sommar. Hon tycker att kommunen borde satsa mer på sådana mer småskaliga nöjen.
Mindre än ett dygn hann gå efter domen till att kommunen sa att de ska göra en ny detaljplan. Harriet Svensson spår att den lär mötas av motstånd. Men hon vill inte i dag säga hur hon själv tänker framåt.
– Jag är inte sakägare, så jag kan inte göra något.
Du har hjälpt sakägarna hittills. Vill du fortsätta?
– Den får jag passa på. Det vet jag inte i dag. Jag har engagemanget, men vi får se.