Emma Rosén kommer från Slomarps vårdboende i Mjölby men blev handplockad till uppdraget som chef på Nämndemansgatan.
Hon kommer ut från kontoret strax innanför entrédörren, hälsar med ett leende och säger att hon egentligen har ett rum längre upp i huset.
– Men jag vill vara nära verksamheten och finnas till hands när det kommer anhöriga, därför vill jag vara här.
Nämndemansgatans äldreboende har varit igång sedan december 2020. Från start har bekymren varit många. Anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, klagomål från kommunen, facklig anmälan till Arbetsmiljöverket, hög personalomsättning, hård kritik mot ledarskap, klagomål från anhöriga, krav från politiskt håll att verksamheten ska tas över av kommunen och rubrik på rubrik i media.
I det kliver Emma Rosén in och frågan är oundviklig.
Är du en "kamikazepilot"?
– Ja, man undrar ju vad det är för fel på mig. Hela min familj ringde och sa "är du riktigt klok", säger hon och skrattar.
– Jo, det är nog lite så. Men så tycker jag om att bevisa att vi är så mycket bättre än så här. Jag har sagt till min ledning – vi svänger färjan nu men det tar en stund.
Emma Rosén läste ledning av hälso- och välfärdsorganisationer med inriktning av strategiskt personalarbete på universitetet, blev resande säljare, är hästtjej och drivs av att få grupper att fungera. Hon läser i dag ett magisterprogram i hållbar organisering och hälsofrämjande ledarskap inom vård och omsorg. Som lite av en händelse kom hon in i äldreomsorgen, först i Mjölby kommun och senare på Attendo Duvan i Linköping och senast på Slomarps vårdboende i Mjölby.
För sitt arbete på Slomarp har hon nominerats till utnämningen Årets chef inom vård och omsorg, eller Guldkransen, av fackförbundet Ledarna. Hon lyser av stolthet.
– Det är hedrande, självklart. Jag ger väldigt mycket av mig själv, jag är väldigt engagerad som ledare och väldigt driven. Jag har inga åttatimmarsdagar, jag jobbar mycket, men jag gör det för att jag känner otroligt mycket för mina verksamheter.
Om hon får Guldkransen är inte klart men för Emma Rosén betyder bara nomineringen otroligt mycket.
– Det är fantastiskt, men det hade ju inte gått utan alla medarbetare.
Hon har aldrig arbetat inom vården, som vårdbiträde eller undersköterska, men ser det inte som ett problem. På varje arbetsplats har hon gått bredvid, både på dag- och nattpass, för att få rätt bild av verksamheten.
– Jag är duktig på att bilda team, jag kan ekonomi och arbetsledning och jag har en lång erfarenhet inom vård och omsorg, men personalens profession är sakkunskap. Mitt jobb är att ge medarbetare förutsättningar för att lyckas. När man säger att ”det funkar inte, det går inte”, då måste man tänka ”har vi som chefer gett rätt förutsättningar?”, säger hon och tillägger.
– Det gäller att hitta vad som stimulerar och har jag gett dem vad de behöver för att göra sitt jobb, då blir det bra. Jag vill göra skillnad och jobbar vi med hjärtat, då går det.
Det var innan sommaren hon fick frågan om att gå in som verksamhetschef på Nämndemansgatan.
– Jag sa att jag har ju Slomarp och det är mitt skötebarn. Men samtidigt brinner jag för förändringsledning och att göra skillnad.
Hon erbjöd sig att vara på plats en period men förstod snart att jobbet krävde hela hennes tid.
Vi resonerar kring allt som varit, att det är mycket som inte fungerat på Nämndemansgatan. Något som Emma Rosén är medveten om.
– Nu är det chefsbyte igen och jag tror att personalen var orolig först. Man undrade varför jag ville vara här och välja bort det jag hade, säger hon och fortsätter:
– Men nu har jag valt att vara verksamhetschef på Nämndemansgatan och det har jag varit tydlig med till personalen. Jag behövs här och jag vill detta.
Attendo startade verksamheten på Nämndemansgatans äldreboende i slutet på 2020, ett boende som dragits med problem av många slag.
Emma Rosén vill inte dölja bristerna men väljer att se framåt.
– Vi få lämna historien bakom oss men vi ska ha med oss den för det ska inte få återkomma igen. Jag har ett jättestöd i Attendos ledning och en jättefin kontakt med kommunen. Vi har haft och har ett stort åtgärdsprogram. Vi har inte gjort allt men vi har släckt mycket.
Hon berättar bland annat att personal utbildas, ett tiotal har fått fasta tjänster och en aktivitetsansvarig har anställts.
– En del som pluggar har fått långa vikariat och som en morot en fast tjänst när de läst klart till undersköterska.
Samtidigt har förändringar gjorts tidigare, under andras ledning, och där bristerna återkommit. Emma Rosén ger inga löften om att det inte upprepas.
– Jag kan säga att vi kommer att falla tillbaka, vi har inte nått fullt ut överallt. Men det viktigaste är att man ser och synliggör bristerna.
Att jobba med en tydlig målbild och struktur menar hon är enda sättet att gå åt samma håll. Personalens tillit är viktig och för Emma Rosén är det viktigt att allt som händer kommer fram.
– Jag har sagt att jag vill ha avvikelserapporter på allt, precis allt. Det är på det sättet vi ser "hur blev det så här" och kan bli bättre.
Hon berättar också om senaste anhörigträffen där hon utlovade förändring.
– Vi måste leverera det vi lovar och om vi inte gör det så måste vi kommunicera det. Vi måste bygga förtroendekapital igen, både hos medborgarna i Motala kommun, men framför allt bland anhöriga och boende.
Emma Rosén gillar Nämndemansgatan, med sin stora atriumgård, och säger att boendet har en stor potential.
Samtidigt är ett äldreboende till för dem som bor där och för Emma Rosén står de i centrum.
– Bara för att man är dement så innebär det inte att man ska sluta leva, vi lever hela livet, man får inte glömma det.
Hon vill att de, till exempel, ska kunna sitta på balkongen, äta en bulle och titta på fotbollsträningen på planen utanför. Eller att de gör gemensamma aktiviteter där de får mötas och lära känna varandra. Att ge personalen förutsättningar för sitt jobb och att ge de äldre förutsättningar för att trivas och må bra hänger samman, anser Emma Rosén.
– Vi vet att många inte kommer flytta härifrån, de är kvar här tills livet är slut. Därför är det viktigt att vi levererar livskvalitet till sista andetaget, det är vår skyldighet.
Men vi återkommer till frågan om det, trots allt, går att förändra Nämndemansgatan efter allt som varit.
Känner du att du har tagit på sig ett kamikazeuppdrag?
– Nej det gör jag inte. Det här kommer jag att ro i land, det är jag helt säker på.
När har du vänt färjan Nämndemansgatan?
– Vi har varit på väg länge och nu behöver jag bara ta sista stegen. Vi sa att till jul är nog alla med, då är vi klara. Men jag tror inte riktigt det. Men jag ser att det går, säger hon och fortsätter:
– I början på nästa år, i alla fall innan sommaren, har vi gjort det.