När Lotta Lexén fick frågan om att ta över ordförandeskapet i bildningsnämnden i Motala lät hon sig fundera i några timmar innan hon ringde upp och tackade ja till uppdraget. "Att jag inte sa ja direkt i telefonen var nog mest bara för att jag tänkte att 'så snabbt kan man väl inte bestämma sig?
När Lotta Lexén (M) gläntar på dörren till sitt och familjens hus i Motala sticker hunden Penny ut huvudet för att hälsa. Här, i kommunen, har Lotta bott under hela sitt liv, med undantag för några kortare perioder.
– Mina utflykter härifrån har varit korta. När jag läste högskola i Linköping bodde jag i Motala. Sedan var jag i USA ett halvår, men i övrigt har jag bott här. Det går att lämna stan för kortare utflykter när man önskar, men det är hit jag vill komma tillbaka, berättar hon.
Lotta kommer från en bakgrund som gymnasielärare, vilket hon ägnat 19 år av sitt liv åt.
– Jag trivdes väldigt, väldigt bra med det. Strax innan jag dör, när jag tittar tillbaka på livet, kommer jag nog tänka att det var lärare jag var och att det var det viktigaste i mitt yrkesliv.
De senaste dryga sex åren har hon arbetat som utbildningsstrateg på en yrkeshögskola som har sitt säte i Motala, men med utbildningar runt om i Östergötland.
När Lotta ser tillbaka på sitt yrkesliv är det tydligt att hon trivts.
– Jag har haft det lyxigt med mina jobb i livet. Jag har fått göra sådant som jag tycker känns både viktigt och roligt. Och det ska jag få göra nu också, efter nyår.
Att Lotta har 25 års erfarenhet från skolans värld ser hon som ett plus inför det kommande ordförandeuppdraget. "Jag tänker att det på inget sätt kan vara en nackdel, men det är inte något som man måste ha för att komma in i nämnden", säger hon.
Hur ser du på att som första steg in i politiken få ett ordförandeuppdrag?
– Det var inte något jag hade tänkt mig, skrattar Lotta och fortsätter:
– Det hade inte föresvävat mig. Jag fick kryssa i vad jag var intresserad av och då kryssade jag i bildningsnämnden. "Vad fint om jag kunde få bli ersättare där", tänkte jag. När valberedningen ställde frågan till mig, om jag kunde tänka mig ordförandeskapet, blev jag väldigt överraskad. Jag fick en till överraskning direkt och det var min reaktion, nämligen den magkänsla som bara sa "ja".
Rollen som bildningsnämndens ordförande blir Lottas första politiska uppdrag, men det är inte första gången som hon fått frågan om att engagera sig politiskt.
– Jag fick frågan för kanske fem-tio år sedan och övervägde ifall jag ville engagera mig aktivt politiskt, men då tyckte jag att det var fel tid i livet. Barnen var lite yngre och tog mycket tid, jag skrev böcker så det tog min fritid och läraryrket tog mycket plats i huvudet även efter arbetstid. Det kom mer rätt i tiden nu när jag igen fick frågan för drygt ett år sedan.
Lotta Lexén (M) kliver in i politiken efter 25 år inom skolans värld.
Har Moderaterna alltid varit det självklara valet?
– En gång i min ungdom röstade jag på Liberalerna. Så, då var det sagt också. Sedan har det varit Moderaterna.
Vad är det som lockar med deras politik?
– Kombinationen av att ta ansvar och begära ansvar. Jag skulle säga att det sammanfattar egentligen. För att kunna gå framåt, både på individ- och på samhällsnivå, behöver vi hjälpas åt och den inriktning som Moderaterna har är den jag tror mest på.
Böcker, böcker, böcker. När Lotta inte ägnar kvällarna åt kommunallagen och skollagen tycker hon om att läsa skönlitterärt. Bästa boken i år kan vara Lydia Sandgrens "Samlade verk" alternativt "Den stora verklighetsflykten" av Lars Vasa Johansson.
Lotta inser att hon har en startsträcka med tanke på att hon inte haft något politiskt uppdrag tidigare.
– Ingenting kommer vara självklart. Jag kommer ställa jättemånga dumma frågor. Jag väljer att se det positiva i det, men jag förstår att det finns nackdelar med att jag inte är inskolad i politiken också. Jag har en längre startsträcka med processer, till exempel. Min spännande kvällslektyr nu är kommunallagen, skollagen och handböcker i ordförandeskap och annat.
Lotta ler, tillägger:
– Det är mycket sådant som är en tröskel för mig, men den är inte oöverstiglig. Jag får tänka att jag lär mig.