Linnea Sennehed är född och uppvuxen i Linköping. När gymnasietiden var avklarad började hon att jobba med ungdomar i kyrkan efter ett år på folkhögskola i Bjärka-Säby. Linnea är född in i Pingstkyrkan då hennes föräldrar är medlemmar vilket har gjort att hennes tro alltid har funnits där, från början.
– Men sedan så tog jag ett mer eget beslut efter gymnasiet. Att det här vill jag, satsa på min tro och kyrkan och jobba med ungdomar. Då var jag inte så gammal, bara 20 år. Men jag kände att jag ville hjälpa yngre tonåringar. Jag började jobba i kyrkan och på en skola och var kamratstödjare.
Linnea arbetade sedan med ungdomar i elva år, i Pingstkyrkan Linköping. Det var läger och konfirmationer och liknande.
– Jag har alltid älskat att jobba med ungdomar, det tycker jag fortfarande. Det kommer jag att prioritera i den här tjänsten också.
Under den här tiden så gifte hon sig och fick barn. Hennes man, Mattias, är också pastor i Pingstkyrkan.
– Vi träffades som tonåringar. Sedan så ville vi båda jobba inom kyrkan. Han har också börjat en ny tjänst som studentpastor på Universitetet i Linköping och Norrköping. Vi har samma profession fast ganska olika. Han har ingen församling utan är där på dagtid och träffar studenter. Så det funkar bra för oss, som familj, förklarar Linnea.
För som föreståndare och pastor i Pingstförsamlingen innebär det en hel del kvällsjobb och även mycket helger.
Familjen flyttade från Linköping 2014 och Mattias började arbeta som pastor i Malmö och Linnea började plugga på utbildningen Akademi för ledarskap och teologi. Vilket är en pastorsutbildning på högskolenivå vilket ger en teologisk kandidatexamen.
– Vi läste mycket ledarskap och personlig utveckling. Så det var bra, en jättebra utbildning.
Hur känns det att nu vara pastor här i Motala?
– Det känns helt rätt. Jag sökte den här tjänsten som var utannonserad. Jag åkte sedan upp hit och träffade församlingen och de tyckte att det stämde och passade, för vad församlingen behövde och ville ha. Hela församlingen är ju involverad i den processen. Inte bara ledningen och styrelsen. Det är allas beslut gemensamt, man tar ett församlingsbeslut. Det var väldigt positivt. Det känns väldigt skönt för mig att ha det i ryggen. Som pastor är man ju församlingens tjänare. Jag kommer inte som någon ledare från ovan, utan jag vill betjäna församlingen. Så det känns viktigt för mig att ha det förtroendet.