Björn Julander förstår inte varför omplaceringen av hemtjänstpersonalen är nödvändig. Både han och hustrun Britt är nöjda.
Hemtjänsten har just lämnat paret Julanders villa på Ekön efter dagens andra besök. Nu återstår ytterligare fyra.
– Jag vill tala om för personalen att vi är väldigt nöjda med vad de har gjort, säger Björn Julander.
Han önskar att omplaceringen av hemtjänstpersonalen inte ska bli av. Samtidigt känner han sig maktlös.
– Det finns personal som vi absolut inte vill bli av med. De kan allt om oss och har varit med och skött oss i flera år. När det gäller personalen sköter de sig precis som vi önskar, men nu tas de ifrån oss. Det är så himla jobbigt. De är som mina barnbarn, säger han.
Även Gerhard, som vill vara anonym, är besviken. Han har haft hemtjänst i snart tre år och det har, för honom, fungerat felfritt. Han är inte orolig, men upplever situationen som ledsam.
– Man har skapat ett förtroende och en samhörighet till personalen. Vi kan prata om allting och de tar sig tid. Man får en känsla av personkemi med dem. Ska jag då börja om med ny personal?
Björn Julander visar brevet från kommunen med förklaring om vad som väntar. All personal tillhörande Hemtjänst Ekön ska, efter årsskiftet, placeras ut i kommunens övriga hemtjänstgrupper. Under rekryteringen av ny personal tillätts en tillfällig grupp av medarbetare från övriga Motala. I brevet står: "Vi har under en lång tid haft organisatoriska problem med bland annat chefsbyten, bristande följsamhet i våra rutiner, avvikelser och klagomål".
Både Björn och Gerhard har kontaktat verksamhetschef Teresa Påhlsson.
– Jag frågade varför de inte frågat oss brukare över huvud taget, säger Gerhard som upplever att beslutet är taget över deras huvuden.
Teresa Påhlsson påpekar att det är över 300 personer som får hjälp av hemtjänstgruppen och hennes bild är att det inte är särskilt stor oro då få hört av sig.
Hon menar att de två senaste cheferna på ett "systematiskt sätt" försökt att komma till rätta med bristerna, men inte lyckats.
– När vi analyserar det ser vi att vi behöver göra en nystart för att säkerställa att de vi är till för får sina insatser utförda på ett rättssäkert sätt. Och att de får ett professionellt bemötande av personalen. Jag, som verksamhetschef, var tvungen att ta beslutet. Det är en stor åtgärd, det kan man inte sticka under stol med.
Internrekryteringen är igång. Alla anställda i kommunens hemtjänst får anmäla sitt intresse. I informationen till dem framgår att de eventuellt får ett lönepåslag och att de går tillbaka till sin nuvarande hemtjänstgrupp efter en tid. Samtidigt finns en förhoppning om att de trivs och vill stanna på Ekön.
– De som kommer in ska få en riktigt bra och genomgående introduktion, det kommer vi satsa riktigt hårt på, säger Teresa Påhlsson.
På det julpyntade kaféet, med rykande hett kaffe i kopparna, hade det kunnat bli en mysig stund. Men hemtjänstpersonalen är uppgivna, ledsna och besvikna. Någon glad julstämning råder inte under vårt möte.
Totalt berörs 33 anställda. Beslutet har skapat reaktioner som upprördhet och uppgivenhet, vilket bekräftas av fackförbundet Kommunal. De sju vi möter kallar det för "kollektiv bestraffning". De säger att de efterlyst arbetsledning och chefskap men att de, på grund av många chefsbyten, inte upplever att de fått gehör.
– En chef måste ju vara närvarande, säger Marie Pettersson.
Teresa Påhlsson vänder sig mot begreppet kollektiv bestraffning, medger att det varit flera chefsbyten men säger samtidigt att det inte är den enda förklaringen till problemen.
– Det viktiga är att man byggt upp strukturer som håller över tid, oavsett vilka cheferna är, och att man har samsyn och rutiner som liknar varandra.
"Vi vill behålla den hemtjänst som vi har i dag. Så länge som de är kvar behöver vi inga nya", säger Björn Julander.
Att nuvarande och tidigare enhetschefer skulle varit frånvarande håller hon inte med om.
– Hemtjänstpersonal är ute väldigt mycket på dagarna. Om man då uppfattar att chefen har stängd dörr när man kommer in, då kan det bero på att man sitter i möte, rehabsamtal eller något annat, säger hon.
Statistik visar avvikelser med uteblivna eller felaktiga doser läkemedel, vilket även finns hos andra hemtjänstgrupper, och brister i utförande. Personalen har förståelse för att brister och avvikelser är allvarligt, och erkänner att det blir fel ibland, men att de inte getts en chans att förbättra sig.
– Avvikelser skriver man ju för att kontrollera rutiner, för att kunna göra rätt nästa gång, säger Elisabeth Holmberg.
Orsaken till bristerna identifieras av enhetschef och legitimerad personal. I flertalet fall uppges brister i kompetens och/eller rutiner. Teresa Påhlsson menar att det antingen kan handla om att rutiner måste ses över eller att de inte följs.
Vems är ansvaret om rutiner och kompetens är bristfälliga?
– Ansvaret är gemensamt, även om chefen har det yttersta ansvaret. Men om vi inte får till oss att rutinen inte fungerar kan ju chefen inte heller göra något åt det, säger hon.
Teresa Påhlsson medger att det varit flera chefsbyten, men hon ser inte att avvikelser, klagomål och bristande följsamhet skulle bero på en brist på arbetsledaransvar. "Det viktiga är att man byggt upp strukturer som håller över tid, oavsett vilka cheferna är, och att man har samsyn och rutiner som liknar varandra", säger hon.
Hon menar att det finns ett mörkertal, att alla brister inte kommer fram.
– Vi måste ständigt arbeta med att det primära inte är att sätta dit någon utan att vi måste lära oss av misstagen.
Enligt Teresa Påhlsson består gruppen av utbildade undersköterskor men att det ändå kan finnas kunskapsluckor eller brist i förmåga att tillämpa kunskap.
Är det inte arbetsledares ansvar att ge personal kunskap?
– Jag vet att det finns ett tyckande över att det är ett bristande chefskap som är hela orsaken till detta – och där är vi inte överens.
Hemtjänstpersonalen pratar till en början i munnen på varandra, försöker få fram ord som kan förklara vad de tänker om känner om situationen som råder.
Men personalen ser andra skäl till avvikelserna.
– Har de tittat på hur många gånger vi har brist på personal och tvingas täcka upp för varandra, med flera telefoner och larm? Det är inte konstigt att det blir stress och att man då glömmer ta med sig en soppåse, säger Marie Pettersson.
Teresa Påhlsson konstaterar att det varit en påfrestande hög frånvaro. Men att det gällt hemtjänsten generellt inte bara Ekön.
– Vi lever i en värld där de ska vara hemma vid symptom och vi har ett avgränsat antal vikarier och en stor äldreomsorg att täcka.
"Jag vet att det finns ett tyckande över att det är ett bristande chefskap som är hela orsaken till detta – och där är vi inte överens", säger Teresa Påhlsson, verksamhetschef.
Hon menar att det finns en ”kultur” och grupperingar inom gruppen, att det exempelvis inte flaggas upp när det begås fel. Det är, enligt henne, också ett felaktigt agerande.
– Vi har försökt att räta upp de områden vi ser, men vi lyckas inte. Det finns något som gör att vi inte får till det.
När Marie Pettersson hör att cheferna kallar det kultur säger hon:
– Jag blir jätteledsen. Jag vet att vi hjälper varandra och när det inte funkar så tar vi upp det på personalmöten. Genomgående har vi ett gott arbetsklimat och försöker förbättra.
Marie Pettersson blir ledsen när hon får höra att cheferna menar att det råder en "kultur" inom hemtjänsten på Ekön.
Enligt Teresa Påhlsson har de från arbetsgivarhåll bett personalen komma med förslag till förändringar, men att det inte skett.
– Jag tror att det finns medarbetare som kanske ser bekymret, men man har inte förmått att lyfta det.
Personalen håller inte med.
– De vill lägga allt på oss, men vi får tajta tider, ingen tid för resor, det går inte att hantera larm när de kommer eller hinna kommunicera med varandra. Jag har tagit upp det, men det är ingen som lyssnar. Cheferna säger att det inte kommit några förslag på hur vi kan ändra och göra bättre, men det är inte sant, säger Mohsen Alemi.
Brevet från Motala kommun fick både Björn och Gerhard att agera. De har båda två varit i kontakt med Teresa Påhlsson.
De menar att de skriver avvikelser men inte får respons. Teresa Påhlsson anser att det ges återkoppling både på grupp- och individnivå.
Varför tror du att personalen säger att ingen lyssnar?
– Jag vet inte, jag tänker att det är en del av problemet.
Några av undersköterskorna torkar tårar, andra ser mest uppgivna ut. Ingela Fyhr berättar att hon bara har något år till pension.
– Jag har jobbat här i 30 år. Vilken avskedspresent, säger hon.
Emelie Kallo är nyutbildad undersköterska och en av de senast anställda, efter fyra år som vikarie.
– Jag fick fast tjänst i juli. Jag utbildade mig för att bli fast på den här enheten, säger hon med blicken i bordet.
Emelie Kallo är nyutbildad undersköterska. Hon utbildade sig för att få fast tjänst på Ekön. Nu ska hon omplaceras. Hon berättar med blicken fastnaglad i bordet, tydligt påverkad av situationen.
Personalen reagerar starkt på hanteringen av situationen. De uppger att de fick sex dagar på sig att komma med önskemål om vilken annan hemtjänstgrupp de vill placeras i.
– Jag kunde inte sova på nätterna, säger Diana Issa.
– Det känns som en enda lång mardröm där jag väntar på att få vakna, fyller Elisabeth Holmberg i.
Ingela Fyhr har bara något år kvar till sin pension. "Jag har jobbat här i 30 år. Vilken avskedspresent", säger hon samtidigt som det stockar sig i halsen.
Ingen av dem tror att omorganisationen kommer lösa de bekymmer som varit.
Teresa Påhlsson framhåller att personalen erbjudits kontakt med företagshälsovården, för samtal, men att ingen nappat.
Björn Julander ser också uppgiven ut.
– Jag kan inte säga att vi mår bra av det här, det gör vi inte.
Han ser en skiftning hos personalen. En del är ledsna, en del förbannade. Det är tydligt att han är på deras sida.
– Vi vill behålla den hemtjänst som vi har i dag. Så länge som de är kvar behöver vi inga nya, fastslår han.
"När det gäller personalen sköter de sig precis som vi önskar, men nu tas de ifrån oss. Det är så himla jobbigt", konstaterar Björn Julander, som bor tillsammans med sin hustru Britt i en villa på Ekön.