"De första femtio stygnen kanske inte är så roliga, men när man sedan fortsätter går det inte riktigt sluta".
Det är en tidig onsdagförmiddag och regnet hänger i luften. Men hemma hos Vilma Beckman är det varmt och ombonat där hon gör sig redo för åka till sitt jobb på hemtjänsten i Borensberg.
– Jag opererade ryggen när jag var 14 år, och då har man ju mycket i kontakt med vården. Då tänkte jag att jag ville jobba med människor, så när jag skulle välja gymnasium blev det vård och omsorg.
Efter studenten tvekade hon på vad hon ville jobba med, men hamnade till slut inom äldrevården, och har stannat där. Hemma är hon dock gärna i sin egna lilla bubbla.
– Jag älskar ju att sitta och brodera på kvällar och nätter, det händer att det blir fram till fyra på morgonen. Då sover alla andra och jag får fokusera på mitt utan notiser och måsten. Så då sitter jag där med pannlampa, skrattar hon.
Fotboll och alla människors rätt till att få vara sig själv är två ämnen som ligger nära Vilmas hjärta.
Det var för sex år sedan Vilmas bästa vän plötsligt började brodera.
– Jag tänkte, nu går det ju utför, vad håller hon på med. Men så en dag så visade hon mig hur man gjorde, och så var jag fast.
Tillsammans åkte de till olika secondhandbutiker och köpte väv och tråd.
– Så bara körde vi. Men det blev snabbt tråkigt att sitta och kolla på enkla mönster.
Vilma började leta efter sitt nästa steg och blev introducerad för en app som konverterar fotografier till ett nät av prickar, som man sedan kan använda till broderimönster.
– När jag broderar så tänker inte jag på något annat. Då är det jag, broderingen och min serie. Så kan det ha gått fem timmar och jag kommer på att jag borde ätit för länge sedan. Men då slipper man också tänka på allt elände som händer i världen.
Vad är det du fastnat för i broderiet?
– Det är så lätt, men behöver inte tänka jättemycket. Man sitter bara där med lilla nålen och kör.
Vilmas grej har blivit att brodera porträtt av människor och djur.
Hur lång tid tar det att göra ett porträtt?
– Det tar nog tre dygn om man räknar timmarna. Men cirka en och halv månad i faktisk tid.
Har du något favoritmotiv?
– Det har ju bara blivit flator och tjejer, skrattar hon.
– Jag vet inte varför, det är inget aktivt val jag har gjort, men det har blivit så.
Vilma skrattar när hon får frågan om hon vill ställa ut sina alster i framtiden. "Jag är inte den som vill stå i centrum, men jag hade gärna haft det som en verksamhet bredvid jobbet. Men då är jag rädd att det tar bort lusten från skapandet".
Vilmas uppfattning är att många tror att handarbete är tråkigt, vilket hon inte alls håller med om.
– Skulle inte unga börja med det här, skulle det dö ut med den generation som jag har hand om.
Har du några tips till den som är nyfiken på hantverket?
– Man behöver inte göra något som tar tre månader att göra klart. Börja smått och köp grejer begagnat. Kolla på internet, det finns massor där.