Det började som en tävling. Klasserna NA13C och SA13 bestämde sig för att sprida kunskap om EU i Motalas skolor. Och så plötsligt kom beskedet, klassen hade vunnit en resa till Strasbourg och en dag som EU-parlamentariker i unionens stora ungdomssatsning Euroscola.
Och så var det dags. Lite nervöst var det när bussen stannade framför parlamentets stora glasbyggnad och eleverna såg de 28 ländernas flaggor vaja i blåsten utanför. Väl inne skiljdes de snabbt från lärarna, det här var elevernas dag.
600 åhörare
Det började med en introduktion om EU och därefter fick ungdomar från alla 23 deltagande länder presentera sin klass, sin skola, sin stad och sin hemnation. Motalas Rina Krapi och Alice Johansson valde att satsa på humor när de bland annat förklarade för de 600 åhörarna att nej, de rider inte på isbjörnar till skolan och jo, alla svenska killar är lika snygga som Måns Zelmerlöv.
– Jag var jättenervös innan, men det släppt när man väl stod där. Vi spelade ju lite på stereotyper och försöker visa Sverige från ett roligt sätt, men ändå förklara att vi var tacksamma för att vara där, säger Rina Krapi.
Därefter var det dags för dagens hemliga gäst. Parlamentarikern Michael Theurer hade inte följt med kollegorna när de flög hem på torsdagseftermiddagen utan stannat i Frankrike för att träffa ungdomarna.
– Jag tycker att det är viktigt att diskutera med ungdomar. Många tycker inte att de är så intresserade av politik, men många gånger är det ungdomar som har klarast syn på vad man borde göra, säger han.
Pressade politiker
Han fick en tuff start då eleverna tog chansen att pressa honom i bland annat flyktingfrågan. Varför finns det ingen solidaritet i Europa i dag ifrågasatte en tjej och en stund senare undrade en kille om det är meningen att flyktingar ska dö vid EU:s stängda gränser.
– Jag håller med om att det inte finns riktig solidaritet mellan länderna i dag. Jag tycker att vi ska ta bort gränskontrollerna mellan EU-länder, men då behöver vi ha kontroll mot våra yttre gränser och där måste vi hjälpa exempelvis Grekland, menar Michael Theurer och fortsatte:
– Det finns ett stort problem i Europa i dag när vissa länder som Ungern inte vill ta emot flyktingar. Flyktingarna är desperata, men den politiska viljan att hjälpa är liten.
Efter utfrågningen är Michael Theurer imponerad av ungdomarnas frågor och insikter.
– Mitt råd till dem är att fortsätta uttrycka sina åsikter. De kan påverka mer än vad de tror och tillsammans kan de bygga upp ett Europa med stark vi-känsla, säger han.
Svåra frågor
Efter en snabb lunch och en kombinerad lära-känna-varandra- och lära-känna-EU-övning var det dags för det som ungdomarna faktiskt kommit till Strasbourg för att göra. Det var dags att kliva in i rollen som EU:s toppolitiker. På två timmar skulle de gruppvis lösa de tvister som parlamentarikerna kämpat med i dagar, veckor, år. Frågor som de ännu inte lyckats lösa. Skulle Platengymnasiets representanter och deras nya kollegor lyckas bättre?
Det blev en utmaning av det större slaget. Språkkunskaperna skapade barriärer som orginalpolitikerna inte behöver tampas med (de har tolkservice på samtliga språk), men det ledde också till stora lärdomar.
– Det var ganska svårt. Nu inser man att det faktiskt är väldigt stor skillnad mellan olika länder i Europa, säger Elvira Grundström.
Hon och kompisarna var i en grupp som skulle hitta lösningar på miljöförstöringen i Europa. Ett förslag som de hade med sig hemifrån var ”gröna påsen” liksom källsortering och vetskapen att enskilda människor kan göra skillnad.
Starka åsikter
Bland de svåraste ämnena för dagen var ”migration och integration”. Den utmaningen skulle bland annat Sofia Lilja hantera.
– Det var väldigt svårt att diskutera och komma överens för många hade väldigt starka åsikter. När vi satt i små grupper blev det ganska hetsigt. Det är svårt att diskutera när man inte alls delar varandras åsikter och när man har helt olika människosyn, säger hon.
Efter gruppvisa genomgångar fick varje elevutskott debattera och rösta om det slutliga förslag som de skulle presenta inför samtliga deltagare i ungdomsparlamentet. Att komma överens var inte det enklaste.
– En sak som var svårt var att många av de andra inte var särskilt förberedda. Sedan har vi ju helt olika ekonomiska förutsättningar i olika länder, säger Sofia Lilja.
– Sedan var kunskaperna i engelska väldigt olika. Jag tycker ändå att det gick ganska bra i vår grupp att komma överens, men alla deltog ju inte, tillägger Thomas Svalstedt.
Röstar
Väl på plats i parlamentarikernas stolar igen var det dags för avgörandet. Skulle de förslag som utskotten tagit fram klubbas igenom?
Presentation efter presentation följde. Och alla med samma utgång. Med större eller mindre majoriteter fick samtliga resolutioner tummen upp. Men frågan är om det var det sanningsenliga resultatet egentligen.
– Jag är inte säker på att alla förstod vad de röstade på. Sedan var det så många förslag i varje resolution att många sa ja till en del men inte annat, menar Matilda Cassel Ledin.
Men trots att resultatet av omröstningarna kunde fallit ut annorlunda så är eleverna i dag mer än nöjda med sin upplevelse.
– Det här var jättekul och bra, men man hade velat ha mer tid. Tiden gick väldigt snabbt när vi diskuterade. Där hade man kunnat sitta mycket längre, säger Matilda Cassel Ledin.
Och deras förståelse för EU har ökat markant.
– Ja, nu förstår man ju varför det är så svårt för dem att få fram förslag och komma överens. Vi gjorde inte det här på riktigt och vi hade ju jättesvårt att komma överens, säger Sofia Lilja.
EU:s framtid
En av resolutionerna handlade om EU:s framtid. Förslaget från utskottet handlade om att skapa ett United States of Europe, en dröm som eleverna ändå tror är oerhört långt ifrån ett förverkligande med tanke på flyktingkrisen, Storbritanniens folkomröstning om sitt EU-medlemskap och eurokrisen.
– Jag tror ändå att det är bra att EU finns. Visst kan det vara svårt att komma överens, men jag tror inte att många sådana här frågor skulle diskuteras annars, säger Thomas Svalstedt.
Och klasskamraten Emil Simonsson funderar på om de är lösningen på EU:s kris.
– Nu har vi fått testa att vara parlamentariker, så jag säger nog både ja och nej till att vara det på riktigt. Jag tror att man faktiskt skulle kunna göra skillnad, men samtidigt tycker jag att det tar för lång tid innan det händer någonting. Det går ju långa perioder när man inte gör någon skillnad, säger han.