Det är inte lätt att hitta ingången, den ligger som i ett prång mellan två fabrikskroppar. Man får ringa först för att bli insläppt. Jag kommer samtidigt som Fredrik Ahlström och Anna Holmertz. Anna vet inte vad som väntar och frågar lite oroligt. "Du får se", säger Fredrik. Han verkar ha lockat med henne på någon överraskning.
Magnus Larsson öppnar och leder oss in i lokalerna. Redan på avstånd ljuder det från spel. Sedan blir allt uppenbart. Ett rum där flipperspel står uppradade och ett annat med arkadspel i rader.
De senare kräver kanske sin förklaring. Det handlar om de något skrymmande spelen som manövrerades med exempelvis rattar och gaspedaler eller gevär och pistoler. Vanliga som förströelsespel på enklare restauranger, idag "krympta" och överflyttade till den privata tv-spelsmiljön.
Vi besökte Motala Arkadhall, som den kallas, när den var ny för ungefär åtta år sedan. Magnus Larsson, Daniel Thuresson och Janne Gustavsson hade alla intresse för den här typen av spel och hade samlat på sig en hel del själva. Nu hade man slagit sig ihop om en lokal för att få plats med allt. Och gradvis blev verksamheten – vilken även handlar om att meka med spelen och annan elektronik – mer publik.
– Kompisars kompisar fick komma hit och spela och sedan gick vi ut på sociala medier om öppethållande för allmänheten en gång i veckan. Vi tar en liten avgift, som bidrag till lokalhyran och till att vi kan hålla spelen i trim, säger Magnus Larsson.
De äldsta spelen är från 70-talets början. Det gör att den här typen av spel och spelande nu överlappar flera generationer.
– Föräldrar brukar komma hit och spela tillsammans med sina barn och vi har också haft barnkalas här. För ungarna är det häftiga spel, för föräldrarna handlar det mer om kul nostalgi, säger Magnus Larsson.
Efter en Flipper-runda sitter Anna Holmertz och Fredrik Ahlström och spelar det klassiska labyrintspelet Pac-man.
– Jag var här själv för en vecka sedan och nu ville jag överraska Anna med ett besök, berättar Fredrik.
Och överraskad blev hon ...
– Jag trodde vi skulle på spa eller på bio, skrattar Anna. Jag är ingen spelnörd, men det var kul ändå. Jag kan visst tänka mig att komma hit igen – och att vi då också tar barnen med oss.