Kommunen har tagit striden med fem fastighetsägare i Pariserviken. Enligt kommunen har de inte rätt att ha sina bryggor kvar. Men stugägarna hävdar att de har rätten på sin sida.
Kommunen skickade ärendet till mark- och miljödomstolen vårvintern 2022. Det gick vidare till tingsrätten i maj samma år, som ett tvistemål. Nyligen möttes parterna, det vill säga kommunen och fastighetsägarnas juridiska ombud, i tingsrätten i Linköping.
– Vi hade en förhandling och den gick ganska fort, en dryg timme bara, säger domare Lars Holmgård och berättar vidare:
– Ett syfte med en muntlig framläggning är att se om de kunde komma överens. Det gick inte, det blev ingen överenskommelse och kommunen står fast vid sin talan.
Bryggorna är något som kommer upp varje sommar, klagomål kommer in till kommunen och Motala kommuns beslut att gå till domstol är för att de vill ha frågan avgjord en gång för alla.
– Fastighetsägarna menar, genom sitt juridiska ombud, att de har rätt enligt jordabalken, en av de grundläggande lagarna.
Han förklarar att de menar att om man har en fastighet som gränsar till vattnet, men så har det hänt något och fastigheten går inte längre ända fram till vattnet, så gäller rätten ändå.
– Och så finns det en annan lag som säger att har man fastighet mot vattnet så har man rätt att ha en brygga. Det är det de stödjer sig på i första hand. Och i andra hand stödjer de sig på att det finns någon sorts servitut att ha bryggorna. Men kommunen menar att så är det inte.
Enligt Holmgård finns det en knepighet i målet som innebär att oavsett hur domen faller ut så är det inte säkert att det blir lika för alla fem fastighetsägarna.
– Förhållanden skiljer lite åt fastighet för fastighet, även om de är grannar.
Efter den muntliga framläggningen kommer man nu gå vidare från tingsrättens sida.
– Vi kom fram till att det inte behövs någon mer förhandling. Det finns inga vittnen att höra och domstolen behöver inte åka ut och ha syn på platsen. Det räcker med de kartor och bilder som finns.
Hur svårt är det att avgöra i sådana här fall?
– Det kan vara ganska svårt, det blir så mycket historia i sådant här. Annars, som domstol, håller man på med det som hände för ett halvår sedan kanske. Men här kan det ju vara aktuellt med sådant som nästan hände för hundra år sedan, och hur man ska tolka handlingar och så vidare. Så det kan vara rätt svårt.
Tar ni in sakkunniga i detta?
– Nej, utan parterna får själva stå för varje del i detta och skriva det som de vill ha sagt till oss. Och så är tanken att jag som ensam domare ska avgöra detta så småningom.
En ensam domare ska avgöra?
– Ja, så är det. Är det knepiga saker kan man vara tre domare i tvistemål, men då har man en huvudförhandling. I det här fallet lutar det åt att det inte blir någon huvudförhandling, utan vi ska ta det på handlingarna och på en domare.
Enligt Holmgård kommer det bli en skriftväxling till mellan parterna, under våren.
– Sen kan det bli mer skriftväxlingar men förhoppningsvis kan det bli ett avslut i början på hösten.
Det är en långdraget ärende?
– Ja, det kommer bli två år gammalt i tingsrätten i alla fall. Sen finns det alltid en risk att någon överklagar till hovrätten och då är vi säkert inne i 2025 om de ska pröva också.