Det är först svårt att hitta ingången till tomten i änden av Slottsgränd. Men desto lättare att se Gun-Britt själv när vi väl hittar fram till trädgården. Hennes illrosa jacka lyser klart genom bigarråträdets höstgula lövverk. Likt ett gigantiskt bonsai vaktar trädet just framför entrén till huset. Gun-Britt pekar mot en grind i änden av ett staket.
– Välkommen till mitt paradis! ropar hon.
Vi kliver in på grusgången bland välordnade rabatter. Här doftar höst. Fallfrukt, gräs och grönska och fuktig jord.
– Ja, vilket fruktår!
Gun-Britt nästan suckar.
– Jag har fått så mycket bigarråer att det räcker till både mig och fåglarna. Äpplen ska vi inte tala om! Och där borta, på de där tre korta raderna med buskar, har jag plockat 50 liter hallon.
1000 kvadratmeter tomt
Vi strosar omkring på den tusen kvadratmeter stora tomten. Oktober har lagt sig som en våt, grå filt över den stillsamma onsdagsförmiddagen. Men det gör inget, hos Gun-Britt tar färgerna över ändå. En chockrosa vattenkanna och en nästan lika rosa vattenslang lyser intill den röda husväggen. Överallt växer rosa rosor. Och just till höger om farstutrappan finns ett fullutrustat kök. Rosa stolar, en knallgrön pall, en gul diskmaskin och spis med ugn och plattor i samma färgskala.
Bara att slå sig ner och låta sig serveras. Här är inte Gun-Britt köksmästare. Nej, hennes sju barnbarn serverar låtsassaft, fantasikakor och äkta, mosad frukt när de är på besök.
Tycker inte om det stilrena
Det plingar i en klocka när Gun-Britt öppnar ytterdörren. Vi duckar under ett rosa draperi av pärlor och hänger av oss i hallen.
– Här är inte stort, säger Gun-Britt.
Och visst, det går inte att säga annat. 50 kvadratmeter, fördelade över två plan är inte särskilt mycket. Men Gun-Britt har nyttjat varje kvadratcentimeter.
– Jag tycker väldigt mycket om saker. Det där vita, stela, stilrena är inget för mig. Jag måste ha något att titta på och jag vill att det ska kännas som att man ser något nytt varje gång man kommer in i ett rum.
Det är något av en upplevelse att kliva in i vardagsrummet. På liten yta har Gun-Britt tre vackra soffor. Glasskivan i bordet lyfts upp av en stor guldfärgad sjöjungfru. Gun-Britt har fyllt henne med cement för att inte något av barnbarnen ska peta omkull henne och vippa skivan.
Här finns en provdocka med rosa klänning, rosa kofta och rosablommig hatt, en spegel med guldfärgade rosor från Norge, en uppstoppad ripa som följt med hem från Kiruna, skåp fulla av glas och kaffekoppar från auktioner och loppisar, rosor och tulpaner i rosa tyg och mängder av änglar i guld och så – förstås – dockor.
– Jag älskar dockor! säger Gun-Britt.
Bilder från hela livet
Vi går sakta upp för trappan till övervåningen. Sakta, som sagt. Väggarna är nämligen ett mindre galleri. Här har Gun-Britt bilder från livets alla hörn. Från hennes mammas klassresa på 20-talet till nytagna foton på barn och barnbarn.
– Det är så viktigt med minnen, säger hon och stryker med handen över en knypplad duk.
– Den här har jag köpt till minne av min mormor. Hon bodde i Nykyrka och promenerade in till Motala för att sälja sina knypplade dukar. Tänk dig!
På övervåningen passerar vi en liten toalett i rosa och aprikos. Vägg i vägg ligger Gun-Britts lilla sovrum. De rosa väggarna är original från 70-talet.
– Jag har inte tapetserat om någonstans. Varför skulle jag det, jag har ju så mycket fina bilder och tavlor på väggarna!
TV-rummet är mest till för barnbarnen. Här finns dockor, dockvagnar, skor, klänningar, bilar och skåp överfulla med spännande prydnadssaker. En dröm för en nyfiken liten hand...
– Föreställ er att det här var ett tvåfamiljshus med ett rum och kök på varje våning från början, säger Gun-Britt.
Bästa fyndet: En lampa
Vi traskar ner på rad i den smala trappan.
– Slå er ned, säger Gun-Britt i köket och häller upp kaffe.
Vi äter hembakad äppelkaka och pratar loppisar en stund.
– Bästa fyndet? Ja, det måste ju vara lampan här ovanför köksbordet, säger Gun-Britt. Den kostade 120 kronor, men jag fick den för halva.
Lampan hänger i kedjor och har rosa glasskärm och tre ljushållare i vitt porslin med rosa blommor. 60 kronor verkar minst sagt billigt.
Mellan koppar och fat och en och annan porslinsdocka på köksbordet kör – Miss Piggy omkring i en rosa sportbil.
Gun-Britt skrattar.
– Ja, det måste ju vara lite skämtsamt också!
Loppis i uthuset
Vi går ut på gården igen. Ett av uthusen på baksidan står nästan orört sedan huset byggdes i början av 1900-talet. Gun-Britt öppnar porten till svinstian och visar att grisarnas matplats finns kvar. Gun-Britt hyser dock inga djur, bara en rosa järnhäst med cykelkorg prydd med en rosa blomstergirlang.
Det andra uthuset på gården är desto mer välanvänt. Här har Gun-Britt vinterbonat och driver loppis. Allt från återanvända gamla prylar till hemkokt lingonsylt och hemstickade vantar finns att köpa för en billig peng.
Den som gillar rosa bör göra sig ett besök.
Gun-Britt skrattar.
– Ja, det var egentligen för färgens skull som jag fick mitt hus. Min sonhustru ringde och sa ”nu har du ett hus som är rosa ute till försäljning”. Jag åkte hit och tittade och till slut var det jag som fick köpa det.
Minns du hur det kändes när du kom hit första gången?
– Det här är ett paradis. Jag måste bara ha det!