Emelie Gemzell spelar kristallflöjt på potatiskällan utanför hennes dörr. Hennes hyresvärd odlar obesprutad, ekologisk potatis som räcker åt hennes familj så hon slipper köpa det i affären.
– Det första som måste förändras är synen på landsbygden. Landsbygden är inte segregerad från övriga samhällsbygget utan ingår i allra högsta grad, säger Emelie Gemzell.
Hon menar att landsbygden måste sluta behandlas som något separerat från utvecklingen i staden.
– Motala kommun är ingen sjöstad utan består av en sammanslagning av flera bygder eller socknar där Motala socken är en. Nu med pandemin behöver samhället skapa bättre förutsättningar för att bo och arbeta över hela kommunens geografiska yta.
Där anser hon att utbyggnaden av fiber spelar en avgörande roll.
– Uppkopplingen måste fungera i varje nuvarande och blivande hushåll.
Emelie menar att det handlar mycket om geografi och att synliggöra. Hon förklarar det som att Motala kommun till ytan är en stor kommun som marknadsförs som Motala Östergötlands sjöstad. Då är kommunen helt plötsligt centrerad till en väldigt liten plats.
– Det är väldigt märkligt att vi marknadsför en hel kommun som en stad, att det ska representera alltihop. Staden är ingenting utan landsbygden.
Den lokala matproduktionen för att klara framtida isoleringar är också en högprioriterad fråga och det är landsbygden som står för den, menar hon.
Med framtida isoleringar syftar hon till risken att återigen drabbas av något liknande den rådande pandemin, som kan påverka importer.
– Hur rustar vi oss för en isolering där vi inte kan importera den mat vi behöver? En självförsörjning måste byggas med framförhållning, den tar tid.
Vad tror du att en levande landsbygd skulle betyda för de som bor där?
– Vi är inte döda på landsbygden, vi lever, skrattar Emelie skämtsamt.
Hon blir snart allvarlig igen och funderar på frågan som hon just blivit ställd.
Begreppet "levande landsbygd" är brett, menar hon. För henne handlar det om ett samhälle som fungerar. Till samhället hör även landsbygden.
– För att saker ska fungera måste det finnas en fungerande organisation omkring, men när man skär ner på vård och kommunikation blir det ju omöjligt att bo. I princip ingenting av det vi behöver produceras ju i det urbana.
Hon tror att mindre orter osynliggörs av ren ovana.
– Det är ett sätt man har jobbat på innan.
Hon tror också att det handlar om pengar.
– Det som inte ger pengar, det är oviktigt. Men var kommer vattenkraften ifrån, var kommer elen ifrån, var kommer allt ifrån? Jo, det kommer ju från landsbygden. Du har ju inte vindsnurrorna inne i stan till exempel.
Emelie och hunden Fluffy.
Just nu håller Emelie och Jens Engelbrecht, hennes första bästa vän, på att utveckla appen GeoStory. Hon ansvarar över innehållet och han över det tekniska.
– Det är en upplevelseapp som berättar historien omkring dig. Vi står inför att lansera vår betaversion live genom två piloter, en i Norrtälje-Roslagen där Jens bor och en här i trakten med början i Medevi Brunn.
I Facebook-gruppen "Vi som värnar om landsbygden" får Emelie utlopp för sin passion. Där är hon nämligen mycket aktiv och delar ofta länkar och tankar om livet på landsbygden.
Hon är dock noga med att belysa att hon inte är den enda som är engagerad.
– Facebook är min arena, men jag skulle vilja ha en mer direkt dialog.
Hon förstår likväl att hon måste begränsa sitt engagemang.
– Det viktiga är att saker inte händer av sig själv. Vad man än vill ska ske måste man ha en plan för hur, och det är nog det som jag ibland kan tycka är lite otydligt. Man pratar ibland om vad som ska ske, men man pratar inte om hur.