Cosma trivs väldigt bra i Borensberg hittills. Naturen är en av de sakerna hon tycker om mest.
– Jag har en unghäst i Linköping sedan tidigare och kände att jag antingen behövde flytta mig eller henne. Eftersom jag ville ha kvar henne i Linköping för att få hjälp med henne där, blev det jag som fick flytta, skrattar Cosma Gill och slår sig ner på en bänk utanför sitt flerbostadshus i Borensberg.
Där har hon bott i ungefär ett halvår, efter flera år i Göteborgstrakten. Utöver hemlandet Kanada har Cosma bott på Island och hon har spenderat mycket tid i andra länder.
– I perioder när jag inte haft häst har jag varit mycket i både Indien, Bali, Tanzania och USA. Men min mamma är svensk och ville flytta hem, berättar hon.
När Cosma var 18 år gick hon på en resande folkhögskola och under en vistelse i Tanzania blev hon plötsligt smärtsamt medveten om människors orättvisa levnadsvillkor.
– Det påverkade mig något oerhört. Vi lever så rika liv här medan de människorna inte gör det. Jag vill kunna bidra till att människor hittar sin styrka.
Därför hamnade Cosma så småningom inom socialtjänsten. Idag jobbar hon som enhetschef inom socialtjänstens förebyggande verksamheter. Den utannonserade tjänsten i Motala var en stor anledning till flytten från Göteborg.
– Jag hade varit beredd att flytta för det här jobbet även om det låg någon annanstans. Att tjänsten fanns här var bara en bonus.
Cosma är socionom och arbetar nu som enhetschef för socialtjänstens förebyggande verksamheter i Motala kommun. Hon beskriver det som ett drömjobb.
Hittills har Cosma trivts mycket bra i Borensberg. Det märks att hon njuter av miljön.
– Jag är verkligen en naturmänniska och jag älskar Borensberg för det. När kanalen frös kryllade det av folk där. Det kändes superexotiskt att se hur folk använde naturen.
Finns det något du saknar?
– Inte vad jag tänkt på faktiskt, svarar Cosma, men tillägger snart:
– Jo, något mysigt café. Det är tråkigt att se vissa lokaler stå tomma. Det vore fint om de kunde fyllas upp.
I och med sitt arbete inom socialtjänsten tänker hon också mycket på människorna på orten.
– Jag vet att det är lite rörigt i skolan här i Borensberg och med tanke på mitt jobb skulle jag vilja se en mer aktiv fältverksamhet för ungdomarnas skull. Att vara ungdom här kanske inte är det roligaste i världen.
Kommer du bli kvar i Borensberg?
– Kanske, kanske inte. Drömmen är ju att ha en egen gård och om den gården finns i just Borensberg vet jag inte, men skulle det dyka upp ett sådant ställe häromkring kan jag absolut tänka mig det. Just nu känns Borensberg perfekt och jag kan mycket väl tänka mig att stanna.