Många menar att den nya EU-förordningen, som syftar till att förhindra utrotningen av flodkräftan, är ett hot mot fisket efter signalkräftan. Lennart Edsman hävdar dock att merparten av kritiken beror på missförstånd och är helt ogrundad.– Jag kallar det "hinkbärandet", för det är precis vad det handlar om. Folk tar de notoriskt pestsmittade kräftorna från ett vatten och lägger dom i en sjö där det fortfarande finns ett bestånd av flodkräfta. De tror de gör något bra, men det är precis tvärtom.
Han berättar att dessa olagliga utsättningar pågått under väldigt lång tid och är ett fenomen som tyvärr inte verkar upphöra.
– Bara i Värmland har man förlorat 221 av 433 bestånd av flodkräftor under de 15 senaste åren på grund av detta korkade beteende.
Lennart känner till flera fall där människor tagit singalkräftor från Vättern och kört dom till sjöar i bland annat Dalsland, Värmland och Hälsingland.
– Folk åker långt för allmänhetens fria fiske i Vättern, ska du veta. När de kommer hem så gallrar de ut de minsta, kräftor som de sedan dumpar i sina hemmavatten.
– Jag känner till fiskerättsägare som satsat stora pengar och lagt ned en massa arbete på att skapa förutsättningar för flodkräftan och fisket efter den, sen har allt förstörts av en enda hink. Det måste bli ett slut på det här, menar Lennart Edsman.
Han säger att pestens spridning kan få ett mycket snabbt förlopp när de smittade kräftorna kastas i ett nytt vatten.
– Om du i princip skulle slänga en signalkräfta rätt i huvudet på en flodkräfta, då kan beståndet av flodkräftan var utslaget redan efter 14 dagar, tre veckor. Så illa är det. Men allt är relativt förstås, det kan också ta år. Mycket hänger på sjöns storlek och hur snabbt sporerna förflyttar sig.