Carl Pilhemmer tvingades höja foderpriserna med 25 procent i fjol på grund av dyrare produktionskostnader.
Carl, som tillsammans med sin far även driver Varvs maskinstation AB, har fått känna av omvärldens kraftiga prisökningar.
I fjol, säger Carl, dubblades kostnaden för gödningsmedel. Priserna på utsäde gick upp, likaså drivmedel. Dessutom har priset på maskiner ökat med 30-50 procent under de senaste åren.
Sedan kom elkrisen.
– Till torrhö har vi fläktar som går 14 dagar, dygnet runt, efter skörden i juni, juli. De fläktarna drar kopiösa mängder.
Följande 1-2 veckor går fläktarna dagtid vid bra väder.
Både torrhö och hösilage (ett inplastat foder) vakuumförpackas på gården. Men då också priset på emballageplast ökade med 30-50 procent i fjol, enligt Carl, påverkades kostnadskedjan ytterligare.
– Jag hade magont i fjol. Det var inte kul att behöva höja priserna med 25 procent. Det är jättehögt i min värld och jag har aldrig gjort något liknande, säger han.
Inte ens året med extremtorka, 2018, kan mäta sig med dagsläget.
– Då höjde vi kilopriset med tio öre.
Samtidigt, säger han, är det inte bara priset på hö som ökat. Spån- och kraftfoderproducenter har också tvingats göra rejäla höjningar.
Han upplever inte att kunder flytt eller kritiserat priserna. Snarare uppges efterfrågan vara väldigt stor.
VM Foder jobbar både mot mindre privata aktörer som stall med 50 hästar.
– De stora kunderna har vi en affärsmässig dialog med. Sedan är vi som en liten butik på landet där folk även kommer och hämtar hö.
Trots den kraftiga foderhöjningen 2022 upplever Carl att det blev ett tufft år för verksamheten.
– Höjningarna vi gjorde var precis på gränsen och nästan så vi tog av våra marginaler.
Att torka stora mängder hö via en så kallad planbottentork är också kostsamt med skenande elpriser.
Årligen produceras cirka 500 ton torrhö och 800 ton hösilage. Under 2023 kommer odlingsytan vara 170 hektar. Av dessa är en del mark arrenderad, resten privatägd - som i sin tur innebär ökade räntekostnader, framhåller Carl.
Han räknar med en prishöjning även i år, men inte dramatisk. Skälet är kostnaden för plast och en osäkerheten kring elpriserna – samt at inga övriga kostnader backat.
– Plasten ser ut att gå upp ytterligare 10-20 procent.
Även om Carl Pilhemmer tror och hoppas på en ljusning framåt så finns tankarna där ibland, hur han skulle hantera en fortsatt ökning av produktions- och underhållskostnader.
– Var går min gräns? Vi producerar så länge det är lönsamt. Blir det inte det kan vi sluta.