Före detta brandchefen om deltidskåren

Anser att säkerhet borde väga tyngre än ekonomi. Arne Drott, före detta brandchef, om deltidskåren i Borensberg.

"Tänket är bakvänt idag. Beslutsfattarna utgår från ekonomin istället för att utgå från vad som måste finnas", menar Arne Drott.

"Tänket är bakvänt idag. Beslutsfattarna utgår från ekonomin istället för att utgå från vad som måste finnas", menar Arne Drott.

Foto: Per Erik Dufwenberg

Motala2017-07-14 18:30

Den före detta brandchefen i Motala hade egentligen inte som avsikt att lägga sig i debatten om deltidskåren i Borensberg. Något som förändrades när han uppmärksammade hur Klockrike glömts bort i diskussionen. Nu har Arne Drott, som ansvarade för brandförsvaret i över 25 år, skrivit en insändare där förslag 2b kritiseras.

– En riktig brand i Klockrike skulle ändra på allting, förslaget om minskad deltidskår skulle omarbetas direkt, säger Drott.

Under tidiga 70-talet så bedömdes Borensbergs brandkår som oumbärlig för säkerheten i Klockrike. Varken Tjällmo, Vadstena eller Motala kunde nå fram i tid, förklarades det. Utifrån detta, bland annat, så togs beslutet att utveckla brandskyddet i Borensberg. Enligt Arne Drott så kan en minskad deltidskår, som den skulle se ut om förslag 2b går igenom, inte göra något när det brinner. Allra minst i ett samhälle långt från andra stationer.

– En sådan kår kan släcka en och annan gräsbrand. Kommer man i väldigt god tid kan det gå att släcka en rumsbrand, men man kan inte gå in.

Hur viktig är brandbilen vid en insats?

– Ett fordon med några tusen liter vatten att jobba med är en förutsättning för att kunna göra något.

Samhällets prioriteringar har förändrats, fortsätter Drott. Själv förklarar han det med att ett generationsskifte skett inom politiken.

– Klart att ekonomin var bättre förr, men det råder inte längre samma politiska omsorg om kommunen.

Från sitt perspektiv som före detta brandchef ser han en process som idag börjar i fel ända.

– Som jag ser det, så måste man utgå från vilka säkerhetsaspekter som bör råda innan det pratas om kostnader. Tänk "vad behöver vi och hur ska vi få fram pengarna" istället för "vad får vi för pengarna".

Förslag 2b

I detta alternativ minskas styrkan från dagens fem personer till tre personer. En av dessa ska ha tillgång till en så kallad FIP-bil (Första insatsperson) dygnet runt under beredskapen och de båda övriga får åka till någon form av garage och hämta ett mindre fordon och utrustning för släckning och räddning.

I alternativet finns inte behov av en räddningsstation i den storlek som finns i dagsläget. I stället ser man en lösning i form av ett garage för det mindre fordonet och tillgång till en samlingslokal för möten och utbildning. Enligt förslaget ska personalstyrkan utökas med två personer i Motala.

I det här alternativet behöver ett mindre garage och förråd byggas. Enligt beräkningar kan detta byggas för några miljoner i samband med annat kommunalt projekt alternativt av en annan aktör. Detta kan jämföras med de nästan tolv miljoner som en ny räddningsstation beräknas kosta att bygga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!