– Folk är glada, har samma intresse och skiter i hur det går, bara man har kul, säger 15-åringen.
Hon har precis stängt av motorn, dragit av sig hjälmen och pustar ut medans hennes team direkt öppnar huven och börjar meka. Amanda kör för Grödinge MK från Stockholm och det är första gången hon besöker Duntebergets bana.
– Det gick bra för att vara första gången, säger hon.
Hennes heat flaggades först av efter stor dramatik i andra kurvan.
– Två bilar rullade, en flög över vallen och en rullade över min bil. Jag bromsade fort som fan annars skulle det smälla, säger hon.
I omstarten låg Amanda länge trea men när föraren framför fick problem med bilen kunde hon köra om och gick i mål som tvåa.
– Jag vågade ta i lite när jag visste att det var färre förare på banan, säger hon.
Vardagsrum
Dunteberget har förvandlats till ett enda stort vardagsrum där hela Folkracefamiljen har samlats. Sol, värme och bullrande motorer gör det till en enda stor fest. Många njuter av racingen från taken på bussar eller egna hemmabyggen till läktare. Andra sitter och tar in atmosfären i uppfällda solstolar mitt i depån. En helt egen kultur som bara kan upplevas några få gånger om året.
Ute på banan i ett av de andra juniorheaten trycker Sandra Nyström från Munkfors gasen i botten och tar ledningen. En liten tryckare i kurvan och vips ligger hon på taket och får avbryta.
– Jag vet inte vad som hände, det gick lite fort och sen kom jag upp i jordvallen, säger hon efter ett kort snack med läkaren.
Kraschen slutade väl och trots hennes snöpliga slut går hon runt med ett enda stort leende. Det syns att hon älskar att vara en del av allt som festivalen innebär.
– Det är roligt, man gör inte så mycket annat än att skruva. Man får kompisar i depån och några grannar på campingen som vi inte kände lånade ut en backspegel. Det är bara att ha roligt och köra, säger hon.
Mitt i myllret av folk står 1996 års vinnare av seniorklassen – Börje Adamsson från Söderköping – lutad mot en husvagn. Tillsammans med ett helt gäng kompisar står han och tittar på Tomas Bengtsson som sitter med halva kroppen uppe i hjulhuset på Börjes bil.
– Det kan bara vara en i hålet, säger han och skrattar när Corren undrar varför en jobbar och tio tittar på.
Fin gemenskap
– Drivaxeln gick sönder, då blir det som att åka på en cykel, det driver på bara ett hjul. Men det är inget större så det är lätt att fixa.
Börje som nu för tiden tävlar i Veteranklassen ledde sitt heat med marginal men passerade mållinjen sist på grund av drivaxeln. Men som alla andra. Det skiter han i.
– Det är en fin gemenskap och samvaro här, man träffar likasinnade från hela Sverige, säger han.
Som oinvigd i Folkracekulturen är det lätt att bli tagen av fenomenet – gemenskapen, jargongen och stämningen som råder. Jonas Karlsson som kör för MSK Kvarnvingarna övertygar än mer.
– Stämningen är alltid bra. Vi är fiender på banan men kompisar i depån och lånar grejer. Det gör sporten unik, säger han.
Efter en kall cola och ett varv på området infinner sig en övertygande känsla – vilken tur att vi inte missade det här. Sommarsverige, folkfest och fart.
Se vårt bildspel till höger.