Hanna Almérus valde att lämna. Partiets kvinnosyn var en anledning.
När Annelie Almérus plötsligt offentliggjorde att hon lämnar posten som kommunalråd angav hon bland annat en "unken kvinnosyn" som skäl. Hon utvecklar och berättar om en raljerande ton när man talar om andra kvinnliga politiker, om ryggdunkar män emellan medan kvinnorna får kritik och om hur hennes långa politiska erfarenhet inte tas på allvar.
– Jag kan känna att det ibland blir en stämning där de andra tycker att det är obekvämt att det inte bara är den där lilla gubbklubben i bastun som är i rummet. Det känns ibland som att de inte riktigt vet hur de ska bete sig då, säger hon och fortsätter:
– Och sedan upplever jag ofta att man inte lyssnar på den kunskap och erfarenhet som jag besitter. Men det kan komma någon annan med kortare erfarenhet och upprepar det som jag har sagt, men då är det helt plötsligt den som har sagt det.
Har du någon gång känt att du hamnat på den posten som du har utifrån att du är kvinna?
– Ja, det kan jag nog ganska ofta ha känt genom åren att man är lite inkvoterad och förutsätts hålla låg profil. I det här fallet var det som att de hade gärna haft en marionettdocka som står och visar ansiktet utåt, men som är helt styrd av en liten grupp bakom. Det är därför som jag kliver av för det fungerar inte för mig, säger hon.
Samtidigt så menar hon att det största problemet i partiet ändå är tystnadskulturen; att man inte vågar stötta varandra i rädsla för att förlora sin egen position.
– Den här tystnadskulturen har kvävt allting och det tycker jag faktiskt är ett hot mot demokratin, menar hon.
Men Annelie Almérus är inte ensam om att anse att det finns problem med kvinnosynen inom Moderaterna. Nu sluter flera kvinnor som lämnat partiet under mandatperioden upp och berättar om sina egna enskilda upplevelser. Emma Larsson-Brandt, tidigare politisk sekreterare, sammanfattar åsikterna ganska väl:
– Det finns flera anledningar till att jag lämnade, men jag kan hålla med Annelie Almérus i mycket av det som hon har sagt. Kvinnosynen hos en del av politikerna skulle kunna bli mycket bättre.
Dåvarande vice ordförande i socialnämnden, Anna Lust, lämnade i februari förra året. Då hade hon fått skarp kritik för att ha drivit igenom en upphandling av Strömsborgs äldreboende. Hon berättar nu om hur hon blivit utskälld, bristen på stöttning, bristen på vi-känsla i partiet och om samarbetsproblem som inte togs på allvar.
– Jag blev kallad till möten, men det kändes direkt att det var för att säga "nu ska du rätta in dig i fållan. Du ska inte ha någon åsikt". Det var inte för att säga till den andra personen att rätta in sig i fållan, säger hon.
Hanna Almérus var ordförande i vatten- och avfallsnämnden och ersättare i socialnämnden, men valde att lämna i mars 2020. Hon sa det inte då, men nu berättar hon att huvudskälet till att hon inte är kvar handlar om stämningen inom Alliansen.
– De använder härskartekniker. Jag har blivit kallad lilla gumman. Man får mer skit från politikerna i det egna partiet än de på motståndarsidan.
Hon berättar om hur hon ständigt fick smågliringar, hur hon fick stå till svars för nämndens beslut och hur män kunde låtsas som att hon inte begärt ordet.
– De har svårt för starka kvinnor. De verkar mest vilja ha någon som är tyst och håller med.
Gunilla Melander lämnade sina poster för Moderaterna. Hon anger stämningen i partiet som skäl.
Gunilla Melander avgick som fullmäktigeledamot i augusti 2020. Hon reagerade redan inför valet på att kvinnorna enligt henne petades undan på valsedeln och att Moderaterna efter valet förhandlade bort nämndplatser till andra Allianspartier så att hon, trots många år i politiken, inte fick den post hon önskat. Hon menar också att stämningen förändrats.
– Det var otrivsel och nonchalans från de manliga. Att man inte brydde sig om att vi fanns, säger hon.
Lindha Stråt är nöjd med sitt beslut att lämna.
Lindha Stråt, fullmäktigeledamot och ersättare i socialnämnden, valde att hoppa av strax efter att Annelie Almérus avgått. Hon berättar om hur hon kallats "sossekärring" på ett alliansmöte och hur hon själv och flera andra kvinnor behandlats.
– När flera kompetenta kvinnor lämnar så är det klart att man har ett problem. Men det här gubbstyret, gubbväldet, det är helt galet. När Annelie gick och Hans Tevell säger att vi inte har problem med manligt och kvinnligt då blev jag förbannad, säger hon.
Leo Wingstedt upplevde inga problem med kvinnosynen i M.
Men det finns också de som lämnat som inte alls känner igen bilden. Leo Wingstedt (tidigare Ida Brommels), lämnade i november 2019, har inte upplevelsen av en dålig kvinnosyn.
– Nej. Det skulle jag inte säga. Jag blev inte annorlunda behandlad för att jag är tjej, snarare tvärtom att man ville ha med mig för att jag var tjej, säger hon.
Att hon valde att lämna handlade istället om att hon då jobbade inom omsorgen och hade många dygnspass. Hon tycker att förståelsen brast för hennes behov av vila och att det kunde vara svårt att få in en vikarie om hon skulle gå in som ersättare i fullmäktige.
Även tidigare politiska sekreteraren Linnea Staaf säger att hon inte känner igen bilden som nu framkommit.
– Jag har alltid känt mig välkommen i partiet och haft ett gott samarbete med både kvinnor och män inom Motalamoderaterna, säger hon.
Linnea Staaf var politisk sekreterare i M. Hon känner inte igen bilder om en dålig kvinnosyn.
Kvinnorna som framfört kritik mot kvinnosynen i partiet är eniga om att det är enstaka män i partiet som har en dålig kvinnosyn, men att dessa är tongivande och kan få med sig andra. Några av de intervjuade säger också att de upplevt problem med enstaka män inom Alliansen. Det är dock enbart moderata kvinnor som valt att ställa upp på en intervju. När vi talat med avhoppare från andra Allianspartier har några helt avböjt att kommentera, andra har uppgett motiv som tidsbrist eller personliga skäl.
Annelie Almérus är också av åsikten att problemet ligger hos enskilda partimedlemmar, men hon pekar också på ett strukturproblem i politiken:
– I er stora debatt från Folkets Hus lyfte de åtta männen på scen att kvinnor måste ta mer plats. Och när vi tar plats får vi höra att vi kör eget race. De har ingen som helst insikt i sin egen roll i allt det här. Utan jämställdhet negligeras till en kvinnofråga, säger hon.
När Annelie Almérus avgick svarade gruppledaren Hans Tevell att han inte kände igen bilden om en dålig kvinnosyn. Frågan blir då vilka diskussioner som egentligen fördes internt.
– När kvinnor träffas då pratas det mycket om det. Men man är dålig på att stötta varandra. Ofta blir det att man hamnar i det enskilda fallet, men vi har ju ett systemfel. Det är framför allt tystnadskulturen som förstör. Alla är så otroligt rädda om sina positioner att man backar, säger Annelie Almérus och berättar hur hon uppmanades att säga att hon slutade av personliga skäl.
Ingen säger att de lyft frågan till någon större diskussion om det i partiet. Flera uppger dock att de försökt. Lindha Stråt säger att hon har varit kritisk, men menar också att det funnits en rädsla att bli "nästa hackkyckling". Samtidigt är hon av åsikten att många av kvinnorna har mer driv än männen vilket också blivit en krock och att hon då känt sig stoppad. Gunilla Melander säger att hon när hon avgick påtalade otrivseln.
Tycker du att du har ett ansvar att lyfta det här inom Moderaterna?
– Vad skulle jag ta upp det med dem för? De har inget försvar. Det är ingen idé att prata med dem. Därför är det bra att det kommer fram nu att flera känner så, säger Gunilla Melander.
Anna Lust säger att hon lyft problemen enskilt med gruppledaren för Moderaterna i Motala.
De känner inte igen den här bilden, vad är din uppfattning?
– Nej, men det har de. Det har de vetat om. Det är klart att de visste om det här. Sedan tror jag kanske att de lever i en bubbla som inte ser någonting annat. Men det blev ju tydligt redan när de satte till listan till fullmäktige, säger hon och berättar om hur hon strök sig från valsedeln efter att flera gånger ha röstats bort och flyttats neråt till förmån för manliga kandidater.
Anna Lust reagerar också på att det i stället talats om att kvinnor tar på sig ett stort ansvar samtidigt som de har mycket ansvar hemma.
– Gruppledaren visste precis varför jag steg av och det har ingenting med min man eller mina barn att göra. Rätt ska vara rätt, säger hon.
Flera av dem säger att de inte kände sig färdiga helt med politiken, men att de inte vill tillbaka.
– Jag hade bara tänkt vara med den här mandatperioden men nu hoppar jag av i förväg. Och det känns så skönt. Det är en sten som lyfts från mina axlar, svarar Lindha Stråt.