Emmeli Orrefjord varslades från jobbet som lärare i Motala kommun i mars. Efter att ha hobbyfotograferat i många år blev hon i maj tillfrågad om att lite mer professionellt fotografera en barnfamilj som dopgåva. Sen dess har uppdragen ramlat in i en rasande fart.
– Jag jobbade som en galning hela sommarlovet och när jag sedan blev uppsagd tog jag chansen att få ägna mig åt min hobby på heltid. Och det är verkligen min stora passion. Mina vänner som sett mig fota säger att det syns att jag har hittat hem, säger hon.
Fånga individerDet stämmer nog. Orden bubblar ur Emmeli Orrefjord när hon pratar om passionen. Som huvudsakligen inte handlar om att ta kort. Passionen ligger i att möta människor, att fånga det som är speciellt hos varje enskild individ och att få personen som ska fotograferas att slappna av, bli naturlig och trivas genom ett bra bemötande.
– Jag vill att fotograferingen ska vara en upplevelse och ett minne för livet. För mig handlar det om att fånga ögonblicket, inte bara klicka av en bild med rätt ljus.
Ingen blixtGenom kommunens omställningsfond har Emmeli fått rådgivning och hjälp för att bli egen företagare. I fredags förra veckan fick hon klart med starta eget-bidrag och i lördags intog hon skyltfönstret i Cityhuset.
– Tidigare har jag bara marknadsfört mig via min hemsida och Facebook. När jag ombads att ha en foto-utställning i den här tomma lokalen tog jag chansen att inreda en tillfällig studio också.
Så nu kryper hon runt på alla fyra i ett centralt skyltfönster. Men här fotar hon bara under dygnets allra ljusaste timmar eftersom hon inte använder blixt.
– Jag vill helst fota utomhus men den här årstiden kan inte alla bilder tas ute.
Apa i burAtt vara ute ger bilden så mycket mer anser Emmeli. Här får hon det naturliga ljuset som hon eftersträvar och rekvisitan är oändlig. Ett barn som hittar en blomma att dofta på, vigselringarna kan hängas på en gren eller så kan mor och barn tumla omkring i lövhögen.
– Ingen dag utomhus är den andra lik.
Men så här inför jul passar det Emmeli Orrefjord att vara som apan i bur och jobba inför shoppande Motalabor.
– Jag kan visa hur det går till när jag fotograferar, hur jag bemöter kunderna. Mina vänner som kommer in i gallerian brukar påpeka att mitt skratt hörs bort till andra entrén – men det är sådan jag är, säger hon – och fortsätter att skratta.