Pirrigt. Bra. Nervöst. Konstigt.
Så beskriver några av Vätternskolans femteklassare känslan inför flytten som de gjorde till Zederslundsskolan för ungefär ett halvår sedan. De saknar visserligen möjligheter till lek på skolgården, men de har ändå vant sig vid miljön och känner sig trygga. Någon flytt härifrån vill de inte göra.
Men, lösningen på Zederslundsskolan har hela tiden benämnts vara ettårig. Snart har det året passerat och på onsdag är det dags för bildningsnämnden att fatta beslut om vad som ska hända efter sommarlovet.
– Jag tycker vi ska stanna kvar, säger Saed Abdishakurr och de övriga eleverna instämmer.
Flera andra förslag har dock utretts, bland annat en tillfällig nedläggning av Vätternskolans mellanstadium, där eleverna splittras mellan övriga skolor i tätorten.
– Det blir väldigt konstigt för vi kommer splittras från våra kompisar. Det kanske är jättesvårt att hitta nya kompisar, säger Ebba Bränfeldt.
– Man kanske har varit vänner jättelänge, fyller Shilan Palani i.
Dessutom har man nationella prov i sexan, konstaterar Nardos Tesfai. Det kan bli svårt om man inte känner sig trygg, menar hon.
Ett annat förslag är en flytt till Södra skolan. Högstadiet ska efter sommarlovet flytta till Zederslund och Vätternskolans årskurs 4-6 kan därför inrymmas i deras lokaler.
– Kan inte Södra bara ta de lokaler som vi skulle få av dem, så kan vi få stanna kvar här?
Det undrar Sandra Smalagic.
– Det är jättekonstigt om de ska flytta hit och vi ska flytta till deras skola. Det blir typ ingen skillnad, instämmer Ebba Bränfeldt.
Shilan Palani berättar att hon har närmare till Södra skolan än till Zederslund. Ändå föredrar hon Zederslundsskolan.
– Hur nära det än är tycker jag det är bättre här, säger hon.
Eleverna funderar också över hur de ska ta sig till Södra skolan, om politikerna fattar det beslutet. Om de erbjuds busskort skulle det underlätta, anser de, men de skulle ändå föredra att stanna på Zederslundsskolan. Det tar ett tag att känna trygghet efter en flytt, menar de. Risken finns dessutom att det om ett år, till högstadiet, blir en tredje flytt, konstaterar Nardos Tesfai.
– Det är många flyttar och man känner inte folk. Det tog ganska lång tid för oss att känna oss trygga här, säger hon.
Hannah Georgsson fastslår:
– Om vi inte känner oss trygga kommer de bryta mot barnkonventionen.