– Lite skämtsamt och om det vore första april, skulle man kanske kunna säga att vi gör en insats för att spara energi genom att låta vår nya darrål sköta elproduktionen, säger Alf Hultqvist på Vätternakvariet.
Nu förhåller det sig inte riktigt så men en ny innevånare på akvariet är en sydamerikansk, så kallad, elektrisk ål eller darrål. De kan bli två och en halv meter långa och väga 20 kilo. Darrålen lever i syrefattiga vatten i Sydamerika. Vad det gäller ström så kan den under korta stunder alstra 500 volt och ungefär 1 ampere i strömstyrka. Längs kroppen finns elektroreceptorer som kan känna av de svaga elektriska signalerna från muskelaktiviteten av andra fiskar. Darrålen är i det närmaste blind och orienterar sig därför med en svag ström men kan när den jagar bedöva en häst om så vore. Den är alltså i fullvuxet tillstånd inget att leka med.
– Främre delen av fisken innehåller de normala organen medan bakpartiet är själva batteripacket, berättar Alf Hultqvist.
Fisken är lik en ål men tillhör egentligen släktet knivfiskar. Den har ännu inte fått något namn och Alf vet än så länge inte vilket kön den har. Inte heller vilken ålder "hen" har. Men av längden att döma så är den än så länge rätt ung. Den har en bra bit kvar innan den når sina fullvuxna två och en halv meter. Fisken uppträder än så länge ytterst blygsamt och håller sig mest i ett hörn för sig själv. Men den kräver ett stort akvarium.
Tillsammans i akvariet har den sällskap av några malar plus ett antal minimala neontetror, som hålls i akvariet mest för färgens skull medan malarna står för renhållningsarbetet. Darrålen äter mest fisk i storleken 5 centimeter så både malarna och tetrorna får vara ifred.
– Den är tydligen van vid malar sedan tidigare så den går bra ihop med dem, säger Alf Hultqvist. Han fortsätter:
– Fisken har bara varit här i ett par dagar och har därför inte riktigt funnit sig till rätta än. Men det är för övrigt lättare att få tag på en sån här elektrisk ål än en fisk från Vättern. Ålen kan man köpa hos grossister medan vätternfiskarna får vi dra upp själva.
Man har fått mer tillökning på Vätternakvariet. Det är ett clownfiskpar som ynglat av sig, vilket verkar vara ganska ovanligt i akvariekretsar. Clownfisken är väldigt populär och gjordes känd genom en Disneyfilm. Alf berättar att många som kommer på besök kommer fram till clownfiskarna och säger: "Titta här har vi Hitta Nemo"!
– Ynglen är väldigt små och man måste ha förstoringsglas för att se dem, säger Alf Hultqvist.
Clownfiskparet lever fascinerande nog i symbios med en anemon som är utrustad med nässelceller. Clownfiskarna utlöser inte anemonens nässelceller utan kan utnyttja dessa som skydd för sig själva och för sina yngel.
Alf Hultqvist berättar vidare att det är mer exotiskt att ha fiskar från Vättern i akvarium än gängse akvariefiskar. För när det gäller de sistnämnda finns en tradition och massor av dokumentation.
– När det gäller våra svenska fiskar så har vi är på Vätternakvariet fått lära oss själva och efter hand.
Han säger att det dagligdags kommer in folk och frågar vad det är för randiga fiskar i ett av akvarierna.
– Då är det helt vanliga abborrar det handlar om. Det är så många som aldrig sett en livs levande abborre. Grunduppgiften med Vätternakvariet är att sprida kunskap och information om den okända delen av hembygdens natur, avslutar Alf Hultqvist.