Jan Anderson med porträttet av sin mor och en obetydlig ring
som bär på en grym historia.
Jan Anderson är 68 år och bor i en villa på Liverpoolsgatan nära Torrdockan i Motala Verkstad. I området är han känd av alla som "Ram-Janne", efter att i många år drivit företaget Ramboden för inramningar och utställningar av konst.
Vi träffas på minnesdagen av Förintelsen och det är hans mor Eugenias öde vi ska prata om. Hon var polska och lyckades under sex år överleva nazimens våld och för övrigt vidriga lägerförhållanden. Först som slavarbetare, sedan som fånge i Ravensbrück, ett ökänt koncentrationsläger för kvinnor.
– Hon var 20 år och vägde 30 kilo när hon räddades och kunde komma till Malmö med Röda korsets vita bussar, berättar Jan Anderson.
I Sverige fick Eugenia till en början sysselsättning inom restaurangbranschen och kom därigenom att gifta sig med kocken Bengt Anderson. Paret fick fem barn och 1961 slog sig familjen ner i Motala, maken Bengts hemstad.
– Vi visste förstås att mor varit lägerfånge i Tyskland. Men det var inget hon gärna pratade om, vi fick bara ta del av vissa fragment. Som att hon bevittnat hur en lägervakt slog ihjäl en annan fånge med yxa. Men det var tydligt att minnena berörde henne illa och då undvek vi också att fråga, säger Jan Anderson.
Sedan Eugenia avlidit 2010, 85 år gammal, började dock sonen Jan alltmer fundera över vad hon genomlidit under åren i Tyskland och varför hon slutligen hamnade i Ravensbrück. Han bestämde sig för att söka svaren i de tyska arkiven. Men till en början gick det trögt.
– Jag mejlade på chans och utan napp mängder av adresser som hade koppling till före detta arbets- och koncentrationsläger. Men det berodde på, visade det sig senare, att min mor använt sig av ett annat förnamn i Tyskland.
Till slut, 2015, kunde han få besked. Med ledning av hennes polska efternamn Marzuchowska och födelsedata kunde hon spåras i arkiv som förvaltas av spårningscentret Arolsen Archives. I lägren hade hon varit inskriven med förnamnet Genowefa (stavningen varierar dock i dokumenten).
Ringen som tillhörde överlevaren Eugenia Anderson, Motala, återbördad till familjen efter drygt 70 år.
Dessutom förvarade arkivet en ring som tillhört Jans mor. Den var han välkommen att hämta.
Ringen hade inget större ekonomiskt värde. En legering, kanske rent av hemmagjord. Men den bar på initialerna WR och det innebar ännu en gåta att lösa. Och med ringen kom snart också förklaringen till varför Eugenia kom att fängslas i Ravensbrück.
Eugenia Marzuchowska föddes 1925 på den polska landsbygden och under knappa förhållanden. Efter krigsutbrottet 1939 lockades hon under falska förespeglingar av nazisterna att ta industribobb i Tyskland. Men egentligen var hon för ung. För att inte avslöjas kanske hon valde att agera under antaget namn, Genowefa.
Det var rena slavarbetet som väntade. Hunger drev förmodligen henne och två manliga polacker att ta en ödesdiger risk. Den 4 maj 1944 greps de tre av Gestapo i ett lägerbageri, anklagade för att ha försökt köpa bröd med falska kuponger.
Eugenia/Genowefa hotades att bli skjuten på plats. Då ska en av männen ha sagt: "Då får ni skjuta mig med".
Han hette Wladislaw Romian. Ringens initialer WR fick där sin förklaring.
– Den måste varit en vängåva till min mor, kanske en förlovningsring, tolkar Jan Anderson.
Det blev ingen avrättning. Fram till befrielsen i april 1945 hölls hans mor fängslad i Ravensbrück och i ett av dess underläger. Hon var inte judinna, men hit kom också så många andra av nazisterna oönskade kvinnor från Tyskland och dess ockuperade länder: romer, homosexuella, prostituerade, Jehovas vittnen. Och här fick de genomlida en tillvaro präglad av omänsklighet, avrättningar, medicinska experiment och hunger.
Historien om sökandet efter Eugenia Andersons tid som lägerfånge i nazi-Tyskland har uppmärksammat i tysk press.
Även Wladislaw lyckades överleva sin fångenskap. Jan Anderson har spårat hans grav till polska Stettin. Han har gjort hittills fruktlösa försök att komma i kontakt med hans efterlevande. I Polen är inte arkiven lika lättillgängliga.
Jan kan tänka sig att ringen får vandra vidare:
– Hittar jag anhöriga till Wladislaw kan de få den. Annars ger jag den till något museum som samtidigt kan berätta dess historia. Själv vet jag ju nu det mesta om den.
Vintersolen lyser in i det andersonska vardagsrummet, landar på ring och kopierade nazi-dokument. Samtalet slutar i trösterika exempel på förståelse och försoning. Eugenia kunde efteråt skilja på person och avskyvärd ideologi. Den tyskfödde förra Motalaprästen Henning Plath blev henne och familjen en nära vän.