Under torsdagen hämtade Hjärta till Hjärta saker de fick till skänks, Sylvi Robertsen, lastar flyttlådor.
”De hämtar det som var kvar med porslin och möber och tavlor och sådant. Jag kan inte fatta var vi har haft alla grejer i alla år, vi har haft massor. Erikshjälpen har också varit här och fått hämta saker och likaså har Hela människan fått en del saker också som de ville ha", säger Gudrun Hellman.
Frälsningsarmén i Motala har lagt ner.
– Jag tyckte att vi skulle få ut det i tidningen till Motalaborna för vi har ju funnits alla fall i 133 år i Motala, inleder Gudrun Hellman, eldsjäl, när vi slagit oss ner för att prata en stund inne i Café Utsikten.
– Vi är sju soldater kvar. Det är för få här för att kunna driva den verksamheten som man ska göra.
De senaste 20 åren har de haft café på lördagar, minnesstunder vid begravningar, pensionärsträffar och frågesportsträffar, berättar Gudrun.
– Vi har inte haft någon officer på 20 år. Så vi har fått försök sköta det själva, säger hon.
Just caféet och minnesstunderna är något som Gudrun har jobbat mycket med.
– Och man har haft bra medhjälpare som har ställt upp och hjälpt till.
Just idag är Hjärta till Hjärta på besök för att hämta porslin, köksutrustning och annat de får till skänks. Sylvi Robertsen och Christer Carlsson bär ut både möbler och flyttkartonger till flyttbilen utanför. Andra hjälporganisationer har redan varit och hämtat saker – lokalerna är i stort tomma. I slutet av september ska allt vara ute.
Gudrun Hellman har varit engagerad i Frälsningsarméns café i många år. "Vi hade mycket folk på lördagarna här, vi hade stammisar som vi sa", säger hon och berättar att de också haft väldigt mycket folk under minnesstunder.
Frälsningsarmén i Motala har en gedigen historia. Gudruns engagemang sträcker sig till 50-talet.
– Jag började här på Frälsningsarmén 1954. Så jag har varit med några år, säger hon, och berättar att det känns lite konstigt att behöva lämna.
– Förr var det stort här i Motala. Vi hade något som hette Motaladagen. Då det både extrabussar och det var flera musikkårer och vi marscherade.
– Det var sång och musik och packat med folk.
Ett av hennes favoritminnen från alla år var dagen då både hon och hennes syster firade sina bröllop på samma dag.
– Det är 62 år sen. Då låg Frälsningsarmén nere på kanalbanken.
Gifte ni er samma dag?
– Ja, vi hade dubbelbröllop. Om man var Frälsningssoldat och skulle gifta sig så fick man gå till prästen först och vigas, för då hade inte officerarna vigselrätt, men vi två var de första paren som fick vigas utav bara officerare. Sen fick jag fyra barn och alla blev intresserade av musiken så småningom.
På söndagen i midsommarhelgen var det sista mötet i Motala, ett avslutningsmöte. De soldater som är kvar har fått gå över till Frälsningsarmén i Linköping.
– Där finns det både musikkår och dom har ett stort socialt arbete, säger Gudrun Hellman.