Många känner igen Ulrika Elofssons pigga stämma från IFK Motalas hemmamatcher i bandy, där hon har varit speaker i fyra säsonger.
– Som liten ville jag bli sångerska, men min man Henrik föreslog lite diplomatiskt att jag skulle prova att ha en mikrofon att prata i istället. Han vet att jag inte kan sjunga, säger Ulrika med ett skratt.
Vi möts på ett café i centrala Motala, även om det är lite folk i lokalen verkar många känna igen henne och hälsar hjärtligt.
– Det minsta man kan bemöta människor med är ett leende och det är viktigt för mig att alla känner sig sedda och hörda. Man vet aldrig vad de man möter går igenom.
Ulrika hade själv en brokig uppväxt med en alkoholiserad pappa. Hennes mamma gjorde det hon orkade för att hålla ihop familjen.
– Det är inte många som vet att jag hade en rätt trasig uppväxt där vi flyttade mycket. Jag gick under min uppväxt i elva olika skolor.
Som 13-åring fosterhemsplacerades Ulrika och hennes lillasyster, först på olika boenden.
– Men efter att vi upprepade gånger rymde till varandra insåg socialen att det vore bäst om vi kom till samma fosterhem. Då hamnade vi i Motala.
Idag är Ulrika, av flera orsaker, otroligt tacksam för att hon fick lämna det första fosterhemmet.
– Jag hade kommit i helt fel umgänge och det var bra att jag kom därifrån. Vi hamnade i en fin familj här i stan som vi bodde med tills det var dags att flytta hemifrån.
Trots sin uppväxt har Ulrika en positiv livssyn.
– Jag har allt jag kan önska mig, en fin familj, ett roligt och givande jobb och människor runt omkring mig som betyder oerhört mycket. Jag väljer att se det positiva i det mesta.
Ulrikas fostermamma är en stor förebild och fosterpappans arbete på simhallen i Motala som fick henne att börja med bowling.
– Bowlinghallen ligger ju i princip vägg i vägg. Han tyckte att det var ett bra sätt att få ner min höga energinivå, skrattar hon.
Ulrika har haft en framgångsrik bowlingkarriär med medaljer i lag-SM. Sporten blev en del av hennes räddning under ungdomen.
– Jag var mobbad som liten och det fortsatte upp i början på tonåren. Det var inte enkelt att vara den nya tjejen, att vara fosterhemsplacerad hjälpte inte heller. Glåpord var vardag.
– En person som verkligen har gjort skillnad för mig är min idrottslärare Ove Andersson. Han såg och bekräftade mig genom idrotten och är en stor anledning till att jag fortsatte med bowlingen och fann min styrka i ledarskap.
Ulrika brinner för att motverka utanförskap och gör det i arbetet som områdeschef på Samhall i Motala.
– Det är viktigt för mig att ge något tillbaka, alla förtjänar att synas, höras och känna ett värde. Ibland är det ett tungt arbete men jag upplever att jag har en stor förståelse för människor som uppskattas.
Hon brinner även för det lokala näringslivet i Motala och har själv arbetat i flera butiker i stan. I vintras var hon med i en reklamfilm för Gallerian i Motala.
– De ville ha någon som var öppen och hade lätt för att prata, när jag fick frågan så nappade jag direkt.
Även om Ulrika har haft en brokig uppväxt skulle hon inte vilja byta ut den.
– Den har gjort mig väldigt stark även om jag tvivlar emellanåt. Mitt självförtroende är relativt högt men min självkänsla kan svikta ibland. Då är det viktigt att gå tillbaka till vad jag har och det jag har åstadkommit. Istället för att tänka på det jag saknar.
– Även om man haft en tuff start i livet går det att göra det till något bra.