Förutom att han håller Motalas gator och trottoarer rena från snö har han sopat banan med konkurrenterna på motorcrosstävlingar runt om i Europa. Tre gånger har han tagit hem en världsmästartitel. Men inga segrar kommer gratis och Sören tränar fortfarande hårt, både på banan och i gymmet för att hålla sig i trim. Till vardags driver han K-S Johanssons Entreprenad med nio anställda.
Han är uppvuxen i Motalatrakten i en barnaskara på nio ungar. Han började jobba direkt efter sjätte klass då han blev tvungen att hjälpa till med försörjningen hemma. Bland annat har han varit med och byggt Motala golfbana och Göta lantmän i hamnen. Sedan blev det bilmekanikerlärling. I tolv år körda han lastbil och även jobb som sopåkare i Linköping.
– Det var ju så himla bra för min träning då jag åkte motorcross. Men så fick jag operera båda armbågarna. Jag åkte på tennisarmbåge när jag drog sopkärran. Så 1980 la jag in anbud på Motala kommun och då hade jag 75 kronor i timmen med traktor, vagn och lastare. Så körde jag där i tio - tolv år. Sedan skaffade jag grävare och började utöka.
Men du har ju uppnått pensionsåldern nu?
– Vad hette det sa du, säger Sören och skrattar.
– Nej men jag mår ju så himla bra och hänger med fortfarande, jag hoppar in i grävaren och kör. Än så länge slår de inte mig på fingrarna. Jag har ju varit med så mycket.
Det verkar som det ska brumma i Sörens tillvaro för det mesta. Är det inte jobbet på vardagarna så blir det traktor och bland annat tomteturer varje jul i hamnen samt träna på crosshojen.
– Ja det ska brumma. Är det något som ska bli gjort så är det maskiner som gäller. Annars blir det inte gjort.
1971 kom motorcyklarna in i bilden för Sörens del. Det började med en Husqvarna, tvåtaktare. Han började då åka lagtävlingar. En grej han bara kastade sig in i.
– Jag började när jag var 22. Sedan slutade jag 1991. Då åkte jag Gotland Grand National sista gången, jag har åkt fem gånger där. Sedan köpte jag sommarstuga i Västervik och tyckte jag mådde jättebra. Jag vägde kanske 120 kilo. Ja det gjorde jag väl inte men jag mådde ju inte bra. Men så 2006 fick jag tag i en BSA. Så började jag tävla 2007. Då åkte jag ner till Munka Ljungby och skulle visa gubbarna hur det skulle gå till. Jag hade inte en chans, jag blev görsist.
Du har ju rätt många motorcyklar - samlar du?
– Det blir lätt så. Man vill inte gärna slänga.
Hur många har du?
– Det är väl 25 stycken i alla fall. Den äldsta är en Speed, 98 kubik. Som Konsum sålde på den tiden. Den nyaste är en BMW, från 1983, men precis som ny.
Nu försöker Sören backa tillbaka en smula i firman. En firma som har karaktären av familjeföretag; dottern Anna på kontoret och även mågen Niklas, sköter verksamheten mer och mer.
– Jag försöker backa tillbaka så Niklas och Mattias får ta hand om kunderna. Sedan hoppar jag in, hjälper till och räknar på jobb.
Du kör ju turer i hamnen varje julmarknad - som tomte på traktor?
– Det var jätteroligt och de hoppade på så jag hann knappt stanna. Det är så roligt att kunna glädja, både folk och djur. Det är så mycket elände än då i världen. Kan man glädja någon och se någon som är glad, då mår jag också bra, avrundar Sören med ett skratt, som är så typiskt för honom. Försöker man hitta någon mer positiv, glad och entusiastisk än Sören Johansson så får man leta ordentlig. Förmodligen utan att lyckas.