Efter SM blev Kristina och Micc uttagna till svenska landslaget i bruks och vid Nordiska Mästerskapen i Danmark, i mitten av september, slutade de på en individuell tredjeplats i spår. Brons för Sverige alltså.
Kristina Fornstedt har haft schäfrar sedan 70-talet och hon började tävla med dessa i slutet av 80-talet.
– Jag orkade inte en schäfer till, säger Kristina.
Valet var då att lägga ner eller att testa en annan hundras och då kom bordercollie upp som ett alternativ. Hon åkte så över till Skottland och undersökte saken.
– Jag har aldrig varit mycket för bordercollie men jag kände att jag skulle testa en. Om det inte funkade så kunde jag få den omplacerad som vallhund.
Varför fastnade du för just honom?
– En kompis från Malung följde med för han skulle också ha en hund. Det blev då två valpar i kullen som blev aktuella. Min dotter – som bor i Skottland – följde med och tittade och det var hon som föreslog en av de två hanhundarna, som då var sex veckor. Sedan kom han till Sverige då han var tio veckor.
– Micc är 3,5 år. Han är mycket ung för att vara med i de här sammanhangen. De flesta hundar är äldre. Men han är väldigt tidig och en fantastisk hund. Han älskar helt enkelt att jobba, säger Kristina och förklarar vidare:
– Han är väldigt stabil. Man säger att en bordercollie är lätt att lära men därmed kan det också gå fel. Men det är en fantastisk hund. Han tror nog han är en schäfer. Han har ju en matte som haft schäfrar.
Vad är skillnaden mellan att jobba med en schäfer och en bordercollie?
– Man får lägga ner mer tid på Micc i spåret, än vad jag tidigare gjort med mina schäfrar.
Hur var själva tävlingen i Danmark?
– En fantastisk tävling och ett fantastiskt arrangemang. Men det blev svårigheter då det finns så många hjortar där. Det blir så annorlunda dofter för hundarna så det stör. Det var alltså hundratals hjortar. Så många hundar sprack i spåret, misslyckades alltså.
Men Micc lyckades uppenbarligen och kammade hem bronset till sist.
Hur jobbade du som hundförare under tävlingen?
– När det är såna omständigheter gäller det för hundföraren att jobba med sin hund, vara med och hjälpa till. I det här fallet fick jag lugna honom på grund av de störningsmoment som uppstod i och med hjortarna. När man ser att det inte fungerar måste man gå in och agera.
Träning, tävling – det tar väl tid med allt detta?
– Jag har en fantastiskt förstående man som accepterar att jag är ute mycket på träning och tävling. Han klagar aldrig när jag drar iväg med husvagnen.
Från mars till november är det tävlingssäsong. Det kan vara tävlingar över hela Sverige så många mil på vägarna blir det.
– Så tränar man mycket under hela året. Varje lördag tränar vi spår med mitt träningsgäng, där vi är fyra, fem stycken. Så på söndagar blir det lydnadsträning.
Vad är tjusningen?
– Att vara ute i skog och mark. Att få hålla igång kroppen. Det är också så roligt att se när allt fungerar, det får man en kick av.
Vad är Miccs styrka?
– Det är alltid ett samspel mellan hund och förare. Men han har ett mycket bra och stabilt psyke.
Nästa år, i augusti 2018, går SM-tävlingarna i Ronneby. Det är dessutom Svenska Brukshundklubbens 100-års jubileum. Alla hundsporter kommer då att vara representerade.
– Det blir väldigt stort och det ska bli jättespännande. Då ställer vi upp i spår, avslutar Kristina och släpper Micc för lite avslappnad träning och lek på Motala Brukshundsklubbs område.