Så beskriver gymnasieläraren och numera författaren Anita Majava om själva upprinnelsen till hennes nyutkomna bok, "Den ofrivillige kuriren, del 1".
– Jag skrev under övningen ner en kort scen om en snubbe som ska med flyget och inte hinner gå på toaletten. När jag sedan läste upp texten, för det skulle vi göra, så fick jag en så bra reaktion, en vek sig till och med av skratt.
Det här var under hennes utbildning på universitetet och hon minns att hon tyckte reaktionen var oväntad för själv tyckte inte Anita att texten var så väldigt rolig. Men hon insåg då att skulle hon någon gång skriva en hel bok så måste det bli med humorns hjälp så det inte skulle bli för vemodigt och sorgligt. Något hon hänvisar till med sin finska bakgrund.
– Jag har aldrig bestämt mig för att skriva en bok - mitt yrkesval blev lärare.
Den korta skrivövningen på universitetet har följt med Anita Majava under åren och ligger nu till grund för hennes debutbok, som är tänkt som en trilogi. Första och andra delen skrevs i ett svep medans trean finns klar i Anitas tanke.
– Ettan och tvåan blev så tjock och mastig så jag delade upp den i två delar. Den är en skildring av livsmönster, att gå på i samma hjulspår. Vad jag försöker skildra är att mannen i boken rycks ut i ett äventyr och hans hjulspår dunstar bort. Jag har döpt boken till en actionkomedi.
Nu sitter hon i hemmet, ett par stenkast från sin arbetsplats Platengymnasiet i Motala. För tillfället firar hon och familjen julledigt. Det är fortfarande i efterdyningarna av att boken kom ut den 16 december och hon ser fram mot kommande recensioner.
– Det är spännande nu, att få se vilka reaktioner jag kommer att få. För ingen har läst den, inte ens mina närmaste. Jag pendlar mellan dödsångest samt om hopp att någon ska tycka det är en bra läsupplevelse.
Ligger du sömnlös nu då?
– Nej, jag har faktiskt sovit riktigt gott och varit ledig från jobbet.
Anita berättar om sitt hästintresse och hur författandet kom in i bilden på allvar när hon sålde sin häst för sex år sedan.
– Då uppstod ett tomrum och skrivandet tog fart. Jag fick också tid till skrivandet och under de här sex åren har skrivandet utvecklats.
Är det lustfyllt för dig att skriva?
– Jo det är det. Jag har både skrattat och gråtit. De båda sakerna går hand i hand. Jag visste inte vart historien skulle ta vägen när jag började. En tanke leder till en annan. Det har varit en utmaning att skriva repliker, att skriva som man säger, som man talar. Den delen har jag jobbat mycket med. En annan svårighet var situationerna med världssmärta och att sedan hitta tillbaka till den dråpliga tonen utan att förringa det som är svårt. Att man inte blev kvar i den allvarliga tonen. Det har varit den mest spännande utmaningen.
Vilka är dina författarförebilder?
– Arto Paasilinna och Tom Sharpe. Dråplig humor. Men jag läser också mycket deckare, Henning Mankell och Håkan Nesser till exempel. Men under senare tid har jag inte läst så mycket för jag läser inget under den tid jag skriver.
Vilken är din största läsupplevelse?
– "Sagan om ringen" är en sådan upplevelse men framför allt "Liftarens guide till galaxen".
Varför ska man läsa böcker?
– Läsning är bra. Det vidgar vyerna, det vidgar tanken och ger hopp. Hopp om att man inte är ensam utan att det finns andra som upplevt vad man kanske själv känner. Det brukar jag säga till mina elever.