Sjöräddningssällskapet består av frivilliga som snabbt ska kunna ge sig ut på sjöar för att hjälpa till vid olika nödsituationer. Det kan vara allt från motorhaverier till att söka efter försvunna personer. När de jobbar på Vättern, som är statligt vatten, kommunicerar de med Sjöfartsverket i samband med larm. Tillbud i mindre sjöar, lyder under kommunerna, och innebär ofta samarbete med lokal räddningstjänst, enligt sjöräddare Erik Molander.
Han upplever att det fungerar väl både med i Ydre, Tranås och Askersunds kommuner. Däremot är frivilligkåren sedan i fjol borttagen från larmplanlistan som berör Motala och Vadstena kommuner. Trots ett möte med räddningstjänsten förra året, där beslut ska ha tagits om att verksamheten ska ligga kvar på larmplanlistan, är det inte så, menar Molander.
– Det hade vi inte räknat med.
Han förklarar att om Sjöräddningssällskapet nu ska kunna vara behjälplig vid sjölarm i närområdet så måste de först få direktiv från Räddningstjänsten Östra Götaland (RTÖG), eller från insatsledaren lokalt.
– Problemet är att i stridens hetta kan vi glömmas bort. Vintertid är minsta minut viktig, om någon ligger i en isvak, säger Molander.
Sandra Nordin är ny operativ chef på räddningstjänsten i Motala sedan årsskiftet. Hon säger att som ny i organisationen känner hon inte till om det gjorts någon överenskommelse med Sjöräddningssällskapet om att de ska ligga kvar på larmplanlistan.
Har du hunnit få någon bild av Sjöräddningens verksamhet ännu?
– Nej, det är det jag inte har och det är därför vi försöker skapa den kontakten. Jag kommer att veta lite mer efter den 23 juni, då har jag träffat personalen och har fått vara på plats, säger Nordin som nyligen blivit inbjuden till ett möte med dem.
Kan du se fördelar med att räddningstjänsten samverkar med Vadstena-Motala Sjöräddningssällskap?
– Det är en förutsättning att vi samarbetar med organisationer som är proffs på sin sak och de är väldigt viktiga. Det ser jag inte som något härifrån att vi inte skulle vilja att det ska fungera, utan tvärtom. Det är därför det är viktigt att man kommer ut och träffas, att man har en kontaktperson och vi har sett varandra, vet hur personalgrupperna jobbar och vilka förutsättningar och resurser vi har, säger Sandra Nordin.