Livspusslet kan vara besvärligt för den som anhörig till någon långvarigt sjuk, funktionsnedsatt eller med missbruk. Samtidigt så finns det någon djupt rotad föreställning om att saker ska skötas inom familjen, allt annat upplevs ofta ett misslyckande.
– Många anhöriga spenderar så mycket tid och energi på att ta hand om exempelvis en familjemedlem att de glömmer bort sig själva. Men vad händer, om man nu är en så stor del av sin närståendes liv, den dagen man kraschar? Innan det går så långt behöver man kanske hjälp för att se sig själv, berättar anhörigkonsulent Ann Persson.
Där kommer Anhörigcenter i Motala kommun in i bilden. Det är en verksamhet dit alla anhöriga kan vända sig, utan remisser och helt kostnadsfritt, för samtal, reflektion och vägledning.
– Gemensamt för många anhöriga är att de får ta ett väldigt stort ansvar, inte minst vad gäller kontakter med kommunen och Region Östergötland. Här får anhöriga träffa andra i samma situation, det är väldigt värdefullt även om det självklart inte passar alla, säger Ann Persson.
Verksamheten har funnits lokalt sedan 2009, men sedan februari i år så har två tredjedelar av personalstyrkan bytts ut. Två nya anhörigkonsulenter, Jenny Kindgren och Mia Carlborg Bergendahl, finns nu på plats.
– Jag har en bakgrund inom neuropsykologi och psykiatri och kommer arbeta intensivt mot det området. Mia har erfarenhet av beroende och missbruk, medan Ann kan fokusera på demens och stroke, berättar Jenny Kindgren.
Deras specialområden kommer dock inte påverka mötet med anhöriga.
– Främst handlar det om när vi ska ut och samarbeta med enheter i kommunen, menar Ann Persson.
Sedan länge står det inskrivet i socialtjänstlagen att kommunen är skyldig att erbjuda anhöriga stöd. Samtidigt är det få som vet om detta. Enligt Ann Persson finns det ungefär 1,3 miljoner som är anhöriga i Sverige och de flesta blir anhöriga i någon fas i livet.
– Därför är samarbetet med kommunen så viktigt. Det är ute på enheterna som anhöriga kan fångas upp och få information. Om ingen vet om att vi finns så kan vi inte hjälpa till, säger hon.
Vill ni hälsa något till anhöriga som är osäkra på om de ska vända sig till er?
– Jag vill citera något jag fått höra från flera anhöriga: om jag hade vetat hur bra det hade varit, så hade jag inte väntat så länge, säger Ann Persson.
– Vore det inte skönt att få träffa andra som är i samma situation? Här märker du att du inte är ensam, fortsätter Jenny Kindgren.