I lokalen på Agneshögsgatan i stadsdelen Väster sitter en skara på drygt 20 personer och lyssnar uppmärksamt på kommunpolitikern Elias Georges som berättar om sin väg från libanesiskt flyktingbarn till förtroendevald politiker i Motala. Frågorna haglar mer eller mindre i luften när han berättar. Det talas på flera olika språk, vi hör syriska, somaliska, thailändska och kurdiska, bland annat. Alla är här för att de ska lära sig prata svenska, få en djupare förståelse för hur ett svenskt samhälle fungerar och i förlängningen skaffa sig ett jobb som motsvarar deras förmåga.
– Många av de här personerna har stora tillgångar och kan mycket väl bidra till Sveriges välfärd. Vi har personer här som är utbildade tandläkare, veterinärer och egenföretagare med mera. Det gäller att vi tar tillvara på det, säger Gunter Cakar som är praktikhandledare på Hermods.
Gunter och hans kollega Abboud Georges är tillsammans med andra lärare ansvariga för undervisningen i det här integrationsprojektet i Motala. De berättar att deltagarna är här i fem månader åt gången och får under den tiden studie- och yrkesvägledning, samtidigt som de lär sig språket och är ute på en kortare praktikperiod. För stunden finns det 130 personer som genomgår det här projektet i Motala.
– Ofta har det gått jättebra. De personerna som kommer hit vill ut i arbete så fort som möjligt. Helst samma dag så att de känner att de bidrar med någonting, säger Gunter Cakar.
Gunter och Abboud berättar att de jobbar mycket med få deltagarna att förstå vikten av att förstå hur det svenska samhället fungerar. Om de får kunskap om hur viktiga samhällsinstanser fungerar är chansen större att klara sig väl i landet, menar de.
– De flesta är jätteambitiösa, och flera vill starta egna företag. Men då måste de få verktygen för det. Det är det som vi vill ge, säger Abboud Georges.
Elias Georges, som idag är ordförande i kommunfullmäktige i Motala, kom till Sverige som libanesiskt flyktingbarn år 1980. Han menar att han kan se sig själv i de här personerna som han föreläste inför.
– Det vore korkat att inte ta tillvara på de kompetenser som finns hos de här personerna. De borde ses som en tillgång, och inte som en kostnad, säger han.