Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
Adam Bergner fortsätter:
– Det fantastiska med dessa naturbetesmarker är att de är så artrika. I de allra finaste kan man hitta upp till 50 arter kärlväxter (gräs och örter) per kvadratmeter – nästan i klass med tropisk regnskog.
Kattfoten och gullvivan är exempel på sådana växter som sedan tusentals år är anpassade till bete. Plantorna har bladrosetter nära marken och blir helt enkelt inte avbetade. Då får de en konkurrensfördel jämfört med många andra växter.
När naturbetesmarkerna försvinner blir de färre och mer isolerade från varandra vilket gör att arter inte kan sprida sig. När markerna växer igen så försvinner blommande växter och med dem insekterna och som en följd så minskar också antalet fåglar.
En del av naturbetesmarkerna hotas också av planteringar för skogsbruksändamål. Under 2016 hanterade länsstyrelsen i Östergötland ett 30-tal sådana ansökningar och Adam Bergner tror att de kommer att öka.
– Ofta planteras gran och dessa växer tätt och skuggar då ut många växter. Dessutom bildar granplanteringar en barriär så insekter inte kan sprida sig. Jag är bekymrad över att så mycket gran planteras. Landskapet förlorar sakta men säkert sin biologiska mångfald. Och ekosystem med låg biologisk mångfald har svårt att anpassa sig och återhämta sig vid plötsliga förändringar, till exempel klimatförändringar.
Ser man allt detta i ett större perspektiv handlar det om landets självförsörjning som i idag är låg.
– Det är oroande. Den dag det blir kris kan vi inte räkna med att andra länder ska producera den mat vi äter. Vilket gör att sådana här marker borde förvaltas på ett bättre sätt. Adam Bergner berättar vidare om det perspektivet:
– Strukturförändringar i jordbruket har gjort detta. EU-politiken har varit bra på många sätt. Men stödsystemen har inte fungerat tillräckligt bra och det har gjort det problematiskt för många lantbrukare. Dessutom tar jordbrukspolitiken fortfarande för lite hänsyn till den biologiska mångfalden.
I sitt arbete på länsstyrelsen har Adam Bergner med detta helikopterperspektiv en bild av hur det lilla påverkar den stora helheten. Att naturbeteslandskapet är en värdefull resurs. Att det behövs för att vi ska kunna behålla funktionella ekosystemtjänster, det vill säga de varor och tjänster som naturen producerar och som vi människor utnyttjar.
– Biologisk mångfald är en förutsättning för allt detta. Ett konkret exempel är problem som uppstår när bin och andra pollinerande insekter försvinner.
Finns det något positivt att nämna i sammanhanget och framöver?– För det första: den inhemska matproduktionen. Länsstyrelsen har tagit fram en regional livsmedelsstrategi i syfte att få till mer produktion av livsmedel i Östergötland. Det är viktigt att höja den inhemska livsmedelsproduktionen. Svensk djurvälfärd är erkänt bra, och vi har god kvalitet på de livsmedel som produceras.
– För det andra, i och med de många hästgårdarna vi fått i länet så skulle man kunna använda hästar i naturbetesmarkerna om det är brist på nötkreatur. Bäst vore i så fall att ha sambete eller rotationsbete.
Det tredje positiva är att en del av floran som finns i naturbetesmarkerna också växer i våra vägkanter. På så vis skulle man kunna skapa nätverk och förbindelsestråk mellan olika naturbetesmarker så att till exempel fjärilar har lättare att sprida sig. Bra vore om man väntade med att slå dikesrenarna till augusti så att blommorna får blomma ut och erbjuda nektar åt insekterna.
Hur kan man agera som enskild konsument i frågan?– Att tänka på vad man köper för kött till exempel. Vilket ursprung det har. I dag finns naturbeteskött i många butiker och det känns generellt som om det finns ett ökat intresse för dessa frågor idag. Man måste se en tydligare koppling mellan produktion av livsmedel och bevarande av det småskaliga odlingslandskapet, där naturbetesmarkerna är en värdefull komponent.