Christina Folkesson har bott mer än halva sitt liv utomlands, största delen i Asien. Det syns väl på hennes stil i den 150 kvadratmeter stora lägenheten i Motala. Hennes hem går helt i asiatisk anda med Buddhor och andra kännetecken som står för Asien.
– Det blir en helt annan atmosfär i den asiatiska stilen än den svenska, det är mer lugn, säger Christina.
Christina sitter vid köksön med ett glas rött i handen i det moderna köket, det första man lägger märke till är alla kokböcker som står staplade på bänkar och i bokhyllor.
– Ja det är nog en sak jag aldrig skulle kunna vara utan i ett hem, kokböcker, jag har säkert 600 stycken. Jag älskar att laga mat.
Det känns som att komma in i en asiatisk inredningstidning när man kliver in i Christinas lägenhet. Det första man möts av i hallen på andra våningen är en två meter lång Buddha som ligger på ett bord.
Den asiatiska stilen kommer från att hon bott med sin familj i Hong Kong i nästan 30 år. Hennes man Ingemar jobbade på resande fot och när de första gången flyttade utomlands var hon 28 år. Då flyttade de från en femrummare på Östermalm i Stockholm till ett hus i Wimbledon, England. Då med deras två barn, Alex och Philip. Där bodde de i två år innan Ingemar en dag kom hem och frågade vad Christina skulle tycka om att bo i Hong Kong.
– Jag tyckte det lät spännande, så sagt och gjort åkte vi dit på semester i några veckor. I början tyckte jag det var fruktansvärt varmt och fuktigt.
Kristina säger att hon första tiden inte alls gillade den nya staden men bestämde sig för att låta det gå en tid.
– Till slut kom jag att älska Hong Kong och framför allt folket, säger hon.
Vad är det med folket du gillar?
– Där tar sig folk tid att bara vara. I Sverige ska hemmen helst se ut som i en Mio-katalog med fina trädgårdar och alla ska helst snickra något på semester, skrattar hon.
Christinas träffade sin man Ingemar när hon var 16 år och jobbade på Brunneby i Borensberg, när han 2014 hastigt gick bort stod hon frågande om hon ville lämna Asien eller inte. De hade då en bostad i Hong Kong och en i Thailand.
– Jag visste inte alls vad jag ville men det slutade med att jag flyttade till Motala för att kunna umgås med släkten.
Hur har det varit att flytta till Motala?
–Det känns nästan lika annorlunda att komma tillbaka till Sverige som det var att flytta till Hong Kong. Sverige är fint men det är så stort och glest på folk.
– I thailand är alla så trevliga och man pratar alltid men de människor man möter.
Hon förklarar att i Thailand är de väldigt måna om sin kultur, när hon och Ingemar skulle flytta dit fick de inte ta med sig en del buddhor in i landet.
– Tråkigt att behöva lämna kvar de stora statyerna i Hong Kong. Det blev inte bättre när jag flyttade därifrån för då fick jag inte ta med de jag köpt i Thailand tillbaka, säger hon med ett skratt.
Christinas stil är harmonisk och vilsam, en känsla av att känna sig hemmastadd infinner sig direkt i lägenheten. Stora rustika skåp med dekorativa beslag och detaljer samt en mängd med olika statyer står smakfullt utplacerat.
– En vanlig inredningsdetalj är att man har gamla dörrar eller skåpsdörrar upphängda på väggarna. Det är roligt och bra att kunna använda dem på annat sätt om ett skåp är trasigt, dörrarna är oftast väldigt dekorativa.
I Hong Kong bodde de i ett hus på 400 kvadratmeter och stilen förvandlades snabbt från svensk till asiatisk.
– Jag anammade den stilen väldigt fort, de har en stil som jag lätt känner mig lugn och trivsam i.
Finns det någon nackdel att ha spenderat mycket tid utomlands?
– Ja jag ser inget land som mitt hemland. Jag är visserligen född här men har levt och tillbringat största delen av mitt liv på andra platser.
Hon förklarar att när man flyttar mycket så blir man van att göra sig hemmastadd vart man än är.
– Jag kan känna mig hemma i ett hotellrum. Jag kan känna mig hemma vart som helst i världen.
– Man får helt enkelt hitta den känslan inom sig.
Hennes dotter Alex bor kvar i Hong Kong och har varit tydlig med att hon inte kommer flytta till Sverige.
– Hon ser Hong Kong som hemma, och har inga planer på att bo här. Min son Philip bor däremot i Borensberg efter att ha bott på flera olika platser i världen.
Kommer du stanna i Sverige?
– Tveksamt, just nu hoppas jag att man snart får börja flyga igen. Så här länge har jag inte varit på samma plats någonsin, det känns lite ovant, säger hon med ett leende.