På lördag sker nynazistiska Nordiska motståndsrörelsens omdiskuterade stormanifestation i Göteborg. Några dagar innan gästar Norrköpingsbon Carl Wennerstrand Motala församlingshem och föreläser gripande om hatet mot det icke-entniskt svenska ur ett mörkt inifrånperspektiv. Redan i tidiga tonår var han själv en del av nynazismen. Han misshandlade invandrare, begick brott och var på väg att skaffa sig skjutvapen när han fick anledning att tänka om.
I korthet reagerade han på att plötsligt bli sedd av vuxenvärlden. Som bortsåg från hans symboler och åsikter och istället intresserade sig för hur han mådde som medmänniska.
Carl Wennerstrands analys av anslutningen till pro-nazistiska grupper är att den sker på grund av ett gemensamt utanförskap.
– Jag blev tidigare bara sedd av min grupp. Men jag hade nog lika gärna kunnat ägnat mig åt våldsamma aktioner för vänstern om det var det som gällt inom gruppen, säger han.
Dock kom högerextrem påverkan hemifrån där en tyrannisk styvfar söp, misshandlade sin omgivning och spred sitt hat mot invandrare och homosexuella.
– Det var en person jag hatade mest av alla. Men till slut hade jag själv blivit hans kopia. Den insikten betydde också en del för uppvaknandet, berättar Carl Wennerstrand.
Hans vit makt-period hörde 1990-talet till. Personer inom Fryshusets Exit-verksamhet blev viktiga för en omvändelse som skulle ge eko i pressen. Carl Wennerstrand var nu ex-nazisten som skaffade barn med en latinamerikansk kvinna, som gick in i Miljöpartiet och under fem år var kommunalråd i Växjö med särskilt ansvar för integrationsfrågor.
Idag är han beklämd över en utveckling där barn föds in i nazistiska familjer och där en överslätande attityd fått råda i demokratins namn.
– Vi blev påpucklade av polisen när vi var ute på fyllan och demonstrerade. Det kan jag faktiskt tycka var bättre – än att som nu ha överseende med att ha ännu större marscherande grupper som ytterst vill ha ihjäl delar av befolkningen.
Carl Wennerstrand menar att det politiska etablissemanget begick ett kardinalfel som inte tog debatten med intoleranta grupper när de började dyka upp. Nu har de fått växa sig starka och etablera sina egna sanningar om invandringen och dess kostnader.
– Det är så lätt att sitta och tycka anonymt på nätet. Vi skulle behöva en revolution av medmänsklighet. Vi måste börja se och träffa varandra på riktigt igen.