Det var en grå och regnig morgon i September. Stefan Karlsson gav sig ut på Vättern med vännen Johan för att fiska kräftor. Turen verkade vara på deras sida, inom kort hade de fyllt tre stora backar.
– Vi hade en Vätternsnipa och de ska klara Vätterns plötsliga skiftningar. Men av någon anledning hade vi lagt oss i sidsjö, det var ett handhavandefel. Plötsligt kom två stora vågar från ingenstans och välte båten, berättar Stefan.
Trots att de båda hade flytväst var det svårt att hålla huvudet över ytan. För att klara det dåliga vädret hade vännerna klätt sig varmt och kläderna sög åt sig flera kilo vatten. Stefans stövlar med stålhätta underlättade inte heller.
– Det tog mig fem minuter att få av mig tillräckligt med kläder för att kunna simma ordentligt. Utan flytvästen hade jag inte suttit här idag, menar han.
Väl i vattnet så fattade Stefan och Johan två helt olika beslut. Johan bestämde sig för att simma med vågorna medan Stefan siktade mot det land som skymtade nära två kilometer bort i motsatt riktning.
– Många kanske tycker att det låter dumt att vi delade på oss, men i den hårda sjön hade vi aldrig lyckats rädda varandra ändå. Vi kunde knappt hålla oss själva vid liv, förklarar Stefan.
Han tog sikte mot det lilla land som syntes mellan de meterhöga vågorna.
– När jag väl kom fram var jag helt slut och då är jag ändå en van sjödykare. En brandman menade att en oerfaren person inte hade klarat samma simtur.
Men glädjen varade inte länge. Snart upptäckte Stefan att han inte alls var på fastlandet utan på en holme utanför Näs gård.
– Då tog det emot att börja simma igen. Jag funderade först på att klä av mig ner till kalsongerna, men ändrade mig. Om nu ingen var hemma på gården så ville jag inte stå naken i vinden.
Tursamt nog så fanns det hjälp att få och medan Stefan duschade varmt ringde gårdsägarna till Räddningstjänsten.
– Sjöräddningen åkte ut med båtar och helikopter direkt, vi har tur i Sverige som har ett så bra system.
Vännen lyckades även han ta sig i land och båda klarade sig utan bestående men. Redan dagen efter gav de sig ut på sjön igen för att bärga den förlista båten.
– Något som inte var speciellt populärt hos frugan, skrattar Stefan.
Olyckan till trots så finns nämligen ingen rädsla för vattnet.
– Jag har stor respekt för vatten och jag lärde mig hur fort det kan gå snett, men rädd är jag inte.