– Någon gång måste vi släppa. Vi vet inte vad som händer, det är det ingen som vet.
– På boendet håller vi kvar de restriktioner som vi haft, att ha munskydd vid nära patientkontakt. Och att anhörig ringer och bokar tid, vi möter upp dem i dörren och följer dem till den de ska besöka.
– Att ta i hand kommer nog att dröja och jag kommer fortsätta hålla avstånd i affärer. Jag längtar efter att få gå på konsert - det blir nästa år.