Inga-Lill Hjalmarsson Nilsson vet vad godmanskap innebär. Hon har varit verksam sedan 80-talet.
– God man är någon som ställer upp för en annan person som inte kan klara av saker som att exempelvis betala sina räkningar själv, kontakter med myndigheter, söka bostadsbidrag och så vidare. Så ska man se till att huvudmannen har det bra och mår bra, det är vad vi är till för, säger Inga-Lill när hon koncist sammanfattar kärnan i godmanskapet.
Hur började det för dig?
– Jag kom i kontakt med dåvarande överförmyndaren som hette Börje Karlsson, på 80-talet. Det var något ärende jag hade på kommunhuset och han frågade mig om jag kunde tänka mig bli god man. Vad det innebar hade jag ingen aning om då.
Börje Karlsson beskrev vad det handlade om varvid Inga-Lill åtog sig sitt första uppdrag. Efter det har det rullat på och växt med tiden.
Vad var det initialt som fick dig att bli intresserad?
– Jag har alltid varit intresserad av människor, speciellt barn och jag har också haft många ungdomar som jag varit god man till. Sedan har det blivit så att man tyckt det var ganska kul. Eftersom jag haft ett yrke som varit rätt så "pappersaktigt", jag har jobbat med ekonomi. Då är det kul att få en annan sida, lite socialt liv. Den första jag hade var en liten tant som jag kommer ihåg väldigt väl. Hon hade inga anhöriga som kunde hjälpa henne.
Huvudmannen behåller vid godmanskap sin rättshandlingsförmåga, rätten att representera sig själv. En god man får inte gå emot huvudmannens vilja. Huvudregeln är att det krävs huvudmannens samtycke.
Det handlar inte om något förmyndarskap för den du jobbar för - huvudmannen?
– Nej, då handlar det mer om att vara förvaltare. Då är det annorlunda. Men en förvaltare får inte en person förrän den är ur stånd att fatta egna beslut.
Man måste väl vara en oförvitlig medborgare för att bli god man?
– Ja, man får inte ha något hos kronofogden. Inte över huvud taget ha något brottsligt i sitt register. Så måste man naturligtvis vara intresserad av samhället för det är meningen att man ska informera sina huvudmän om hur själva samhället fungerar.
Tidvis har Inga-Lill varit god man åt flera personer, samtidigt.
Blir inte det väldigt arbetsamt?
– Det är ganska mycket att göra, men har man gjort det här ett tag så får man viss rutin. Det som det är mycket jobb med är när man ska ansöka om olika saker. Som nu, när det har blivit svårt med Försäkringskassan och alla de som är handikappade och haft aktivitetsersättning och Försäkringskassan håller på att dra in på det. Då blir det mycket med läkarundersökningar, habiliteringen, kuratorer och många olika instanser som man måste kontakta, vilket tar tid.
Det är inte bara räkningar man betalar - det blir väl en social kontakt också?
– Minst en gång i månaden gör man ett hembesök. Det måste man ju för att se om de har det bra, bor bra och mår bra.
Hur ser det ut ersättningsmässigt - är det en god affär att vara god man?
– Nej, det är det definitivt inte. Man kan inte göra det för pengarna. Man får 2 procent av basbeloppet per år vilket nu är 800 kronor ungefär, per huvudman i kostnadsersättning. Sedan har man ett arvode på mellan 8 000 – 12 000 per år i ett normalfall.
Men nu ska du avsluta din verksamhet som god man?
– Ja, nu tycker jag att jag hållit på med det här så länge. Man ska sluta innan man börjar tröttna på saker och ting.